En manad

Inte tillrackligt med tid for att installera sig i ett land, i en stad. I ett sprak. Vi gar till kontoret pa dagarna och lastas med uppgifter, med handelser. Allt hinner jag tyvarr inte skriva om. Just nu finns inte alltid tiden for att sitta har och komponera ihop orden som jag vill. Trots att skriva ar nat jag prioriterar ar det svart att hitta lugnet.

Jag vill lara kanna den har staden och manniskorna men svarigheten sitter i kommunikationen, ibland i kulturen. Pa eftermiddagarna hinner jag ibland ga en svang, innan solen gar ner nanstans bakom bergen. Forsoker andas det som finns pa gatorna och forsta vad som ar viktigt, men jag vet inte. Det ar som att det finns nanting, ett skikt, en liten nyans av samforstand som saknas och som just nu inte gar att komma innanfor.

For lite tid, sager ni.
Ge det mera tid.
Och ja, vad mer kan jag gora.

Fantastiska manniskor jobbar pa min organisation. Som kan och vet och har erfarenheter som alla borde hora. Vi planerar att kanske gora ett reportage om kvinnovald, vilket far atminstone mig att brinna lite. Att forsta vad jag egentligen vill gora. Kanske ar det just vad den tiden har kommer att gora. Fa mig att forsta, annu mer, vad jag vill gora.