Omöjlighet

Natten innan vardagen blev en sån där natt när det var omöjligt att somna. Av svett, av tankar, av den smältande snön som droppade utanför.
Människor brukar säga att jag är växelvarm, vilket betyder att jag antingen fryser eller kokar som en gryta med saft under täcket. Inatt var det det senare. Upp och vrida av elementet som stod på max, riva av alla kläder, maka ut benen utanför täcket.

Och så klockan som ständigt tickar på. Som vanligt visste jag inte om jag skulle jobba, men när sängradion stod på halv fem utan att jag somnat började jag fundera på sjukskrivning. Klockan sex hade jag sovit ungefär en halvtimme, huvudet sprängde. Det var inte särskilt svårt att ta beslutet. Speciellt inte eftersom jag ändå bara ligger och väntar på en arbetsgivare som kanske aldrig ringer.