Hos oss i byn
Första dagen har gått. Nu är jag här, i rummet med vita buckliga väggar, trasmattor och en husfluga som surrar i lampan och störtar mot datorn och faller ner död. Kläderna instoppade i ett linneskåp med nyckel, högt och brunt.
I hallen utanför sitter två flickor och spelar backgammon, i de glansiga sammetssofforna, framför den öppna sotiga spisen. Från köket doftar bröd, ur rummen hörs röster och mumlanden.
Byn är inte stor. Byn slutar och börjar vid folkhögskolan, den är ica, den är kyrkan, den är Lasses kiosk med mopedliga utanför. Husen är gamla, och stora, och gamla, och träiga, med massa åkrar sjöar och himmelsränder som utsikt.
Vi bor i ett rött hus. Den andra kursen bor i ett grått längre uppåt vägen. Vi har ingen tv, men vi har kompost, och ett stort kök med hundra pinaler i.
Det är så det är, hos oss, just nu.
Jag återkommer.
5 kommentarer:
Jag minns ett kafe och en pizzeria också? Och bussar till gävle och sandviken...vad annorlunda det måste vara, med mobil och internet. Då, när jag gick där, fick man vänta sina tre fyra veckor till ledig helg och ta upp kontakten med folk igen....förutom handskrivna brev förstås!
åh, jag älskar folkis! puss!
nu har du beskrivit hur det AR, men hur KANNS det da?
Haren:
Så du har också gått här, vad kul!
Jo, det är lite lyxigt med trådlöt bredband och så, men kul att kunna rapportera om hur det är. Mobilnätet här ute är dock inte det bästa.
Maria:
Ja det är härligt. puss
Xxara:
Svårt att säga hur det är än så länge, det är väldigt mycket intyck. Men förhoppningsvis skriver jag nåt om det snart:)
Det är jättekul att du rapporterar! Nu ser jag ju dig framför mig också, var du är, kul...Jag gick en Boliviakurs. Det är länge sedan. Nu finns Färnebo el den resande skolan el vad det var tom på facebook!
Skicka en kommentar