Tvivel och sånt

Och så ett kapitel om tvivel och rädslor i samband med relationer.

För att jag läser i en kommentar i en grannblogg att tvivlet skulle vara det största tecknet på att nånting är fel. Att man då, så fort man tvivlar och är rädd, ständigt skulle låta rädslan vinna. Man ska alltså ge upp, och det finns inte mycket som jag tycker kunde vara mera fel.

En relation är inte ett jobb. Den är inte en ny båt som du funderar på att köpa. Den är inte en stad som du kanske ska flytta till eller ett badrum som du tänkt renovera. Den är aldrig statisk.

Motparten i en relation är, och kommer alltid att vara, nåt som svänger.
Det är nån som ibland är lika rädd som du själv, eller kanske rädd för andra saker.
Den är nån som har haft mycket kärleksont eller som kanske förlorat föräldrarna i en bilolycka.
Den är nån som ena dagen får ett toppjobb och dagen efter super sig full av ångest.
Den är nån som har snuskiga sexfantasier.
Den är nån som är underbar ena dagen, men kanske lite tråkigt mesig nästan.
Den är nån som har ett ljuvligt skratt.
Den är nån som bor i samma lägenhet i tretton år men helt plötsligt bestämmer sig för att flytta.
Den är nån som alltid drömt om att skaffa barn men är barnlös, eller den är nån som aldrig sett vitsen med detsamma men ändå är världens bästa förälder.

Poängen är att människor är allt. Att vi gråter och har känslor och åsikter och flyttar och blir kära och sjuka i oändlighet. Men vi är inte allt på en gång.

Därför tror jag inte, och kommer inte att tro att rädsla är ett varningstecken. Rädsla är bara en produkt av tillfälligheter och så fruktansvärt självklar.

Och när jag ser mig omkring, när jag tänker efter, märker jag att alla tvivlar. Även de vänner som jag har tänkt mig är bland de mest lyckliga i sina förhållanden tvivlar ibland. Just för att allt är föränderligt.

Tvivel är inte alltid ett tecken på att nåt är fel. Snarare ett tecken på att man lever och tänker. Det är genom tvivlet man ska komma fram till en sorts insikt. Kanske inser man till slut hur bra man egentligen har det. Eller hur bra man skulle vilja ha det.