Ont

Jag önskar dig det där. Det som jag vet att du uttrycker så fint, det var inget mindre än så jag ville ge.

Det som du kallar att komma hem, som jag tycker är att vara liten i det stora men ändå betydelsefull. Det som du kallar för dagen då himlarna trillar ner och som jag ser som alla små ögonblick tillsammans. Det som du skrev till mig att du förstod, att det berörde dig. Jag önskar dig inget mindre.

Jag är fortfarande inte helt säker på vad som gick fel, men jag vet kanske lite mer nu.

Jag vet, vi var på väg åt ett håll men störtade åt ett annat.
Jag vet, du älskade mitt skratt.
Jag vet, min röst från telefonluren fastnade i dig.
Jag vet, du skrev att jag var finast.
Jag vet, det värmde när jag skickade dig en julklapp, det räddade dig lite nånstans.
Jag vet, när du trodde du hade förlorat mig grät du hårdare än på länge, du var minst i världen i telefonen just då.

Allt det vet jag nu.

Jag vet att allt försvann också. Men jag vet inte när.