Störigheter

Jag sitter och söker mitt säkert fyrtionde jobb som informatör och tänker på det som man svarar varje gång nån frågar Vad vill du göra med ditt liv då? Vad vill du jobba med?

Varje gång svarar jag det här har jag pluggat och då kan man söka såna här jobb. Informatör, typ. Och så tänker jag på hur sjukt det är att trots att jag söker de här jobben har jag så gott som aldrig provat på yrket i verkligheten. Jag vet ingenting om hur det är att vara informatör i realiteten, eller om jag passar för det alls. Jag kanske är för långsam, för ofokuserad för mycket allting, och till råga på allt kanske jag inte är tillräckligt flexibel eller driven. Det vet ingen, egentligen.

Och jag fattar inte hur det kan komma sig att vissa yrken bara behöver läras ut i teorin med tunga böcker om diskursbegreppet och hermeneutiken och Bourdieu, och aldrig på riktigt. Att det aldrig ska behövas nån praktik, när andra utbildningar har flera månader av sånt som kallas för lärande i arbetslivet. Och att det ändå, när allt kommer om kring, oftast krävs flera års praktisk erfarenhet för att få minsta vikariat.