lördag, april 21, 2007

Lördag, 00:52

Just att lämna en lokal med människor, att cykla hem från en vän och låsa upp till en tom, men ändå full lägenhet får mellangärdet att ömma extra i kväll. Gå ut i det lilla köket med det lilla bordet, studera de prydligt upphängda gardinerna och tända i fönstret …

Sekunderna när man tänder är så långa.
För vem?
Undrar man. För grannarna? För mig? För mitt kök som det var månader sen det blev ordentligt besökt av andra?

Och jag älskar det lilla köket. Tycker det är värt människor som rör sig i det. Det förtjänar all uppmärksamhet för det är det bästa kök jag haft.

Men det är så jävla ensamt i kväll. Jag klarar fan inte av det. Jag var inte beredd på det här när vi bestämde att vi skulle flytta isär. Jag tror korta ögonblick att jag inte är gjord för ensamboendet, jag har insjuknat i samboskapsberoende…jag tar vem som helst… nån snälla svara… var i min närhet bry dig om gardinerna i mitt kök innan jag dör!

Den här dagen har varit hård mot mig, det är därför. Det tycks rätt många dagar vara numera.

6 kommentarer:

Peter Madison sa...

Hmm...klockan är 05.21 och jag kom precis hem från middag hos Boström....fryser....nu ska jag krypa ner i en tom säng....ensam....:(

"A Peaceful Warrior" sa...

Hoppas det känns bättre nu...
Jag vet, en-samhet, när man är inställd på två-samhet "sucks"!!!
Speciellt kvällarna...

Laanna sa...

P:
Den måste varit viktiga diskussioner ni hade som var så långa:)
Hoppas du sov gott och ursäkta igen för väckningen. P&K

A peaceful warrior:
Ja, nu känns det bättre. Alla negativa känslor är alltid värre på kvällen tycker jag.

Anonym sa...

det här med att "köket är hemmets medelpunkt" och liknande som det brukar stå i alla heminredningstidningar o dyl (m.m., ja, du vet) -
är det tänkt att gälla även hem där det bor ensamma människor?
måste erkänna att mitt kök är trevligt men det är knappast hemmets medelpunkt.
antar att man ska ha en massa barn och sånt för att få köket att bli just
hemmets medelpunkt..?

kanske en ointressant frågeställning... bara ploppade upp i skallen apropå kök...

Anne sa...

Jag tror inte att jag är gjord för samboboende. Vet inte vilket som är mest sorgligt :/

Laanna sa...

Cocina:
Ja, det där gäller nog bara familjer skulle jag tro. Hos mig är snarare vardagsrummet medelpunkten:P

Anne:
Kan känna igen den tanken...men såhär i efterhand känns det som jag tänkte fel. Jag behöver nog bara en hel del ensamtid.