Ytterst blajigt om känslor och sånt
Helvetes kuksugning! Satan satan satan satan. Jag vet inte om det är jag som gör det jävligt för mig själv eller om det faktiskt är befogat. När man plötsligt är i hård upprördhet som ibland övergår i ren svartsjuka går det inte att se på det ordentligt. Jag menar att det inte går att vara nåt som ens liknar opartisk och förnuftig. Jag vet inte ens om man bör vara det. Vill inte heller att nån annan ska säga åt mig vad jag har rätt att känna. Finns det ens nåt sånt? Som ger riktlinjer, säger det här är okej baby det här får du vara upprörd över…men inte det där.
4 kommentarer:
Jag tror att om det är en "maktkamp" så är det inte en sund relation. Att ständigt liksom tävla om vem som håller i taktpinnen är knappast vad en relation ska gå ut på. Eller?
Jag tror att kommunikation, ärlighet och klara besked löser många små problem mellan människor.
Om du känner att du blir osäker/arg/upprörd så tala om det!
Om inte annat kan du stoltsera med att ha varit väldigt öppen från början till slut. =)
Känner att jag egentligen inte borde posta detta men kan inte låta bli. Jag känner med dig på nåt vis.
Hoppas din söndag blir ok trots känsloläget.
Mysla:
Nu har jag ändrat det lite.Jag menar såklart inte att det är en maktkamp sådär ordagrant, eller medvetet. Det vore ju oerhört jobbigt att alltid behöva "kämpa" för att han mest makt. Det jag menar är snarare att ofta kan vara så att den ena känner lite mer och anstränger sig mer och att det där kan växla, att båda inte alltid känner lika mycket hela tiden...Vilket ju faktiskt kan vara helt ok.
Klart du kan posta det där, det är ju inga problem:)
Hmm, jag vet inte riktigt vad det hela handlar om men jag har mina misstankar. Och jag vet också att du är värd det allra bästa, så fundera noga på vad som är värt att satsa på i framtiden.
Kram!
Linda:
Tack, det var snällt sagt av dig!
Kram
Skicka en kommentar