Grymt!

Det är den sista mars 2006 och Gävle ser ut som julen 87.
Det kanske ÄR julen 87?
Leta leta leta efter stjärtlappen. Var är tumvantarna? Mina snowjoggings? Termooverall i turkost och lila, nån?

*

Jag tycker det är helt underligt att ingen har lagt ett bud på den här än. Jag skulle göra det själv, om det var min storlek, samt om jag inte var tvungen att göra en massiv omstrukturering av min ekonomi just nu.

Nu ska jag äta gröt. Sen skriva hemtenta hela dagen. Jag återkommer kanske i kväll om jag överlever.

Gudars like syns mig den mannen vara...

Åh. Det skulle vara fint om livet vore en enda lång diktanalys. Visst?
Eller åtminstone om alla hemtentor vore en enda lång diktanalys.
Jag skulle definitivt införa det om jag var högskoleadjunkt.

Snälla?

Ingen som är intresserad av ett par vita kilklackskor i kork?
Själv förvandlas jag till en nyfödd kalv när jag försöker gå i dem, plus att mina fötter är för feta, men vafasen, det borde ju finnas nån där ute som de passar?

Distraktion

Mitt intresse för kläder och skor stiger vanligen till oanade höjder såhär på våren. Till skillnad från under hösten, då jag oftast nöjer mig med att dra omkring i samma kofta och stövlar i flera månader, går ganska mycket av min tankeenergi åt till klädfunderingar nu.
Det påverkar min fokusering. Jag får en skevare verklighetsbild och hänger mig åt vilseledande drömmar om klänningar som jag varken har råd med, eller kommer få tillfälle att ha på mig.

Det sägs ju att det här ska bli sommaren när svenska kvinnor slänger undan jeansen och börjar trippa runt i tyll och blommor som vore de Carrie Bradshaw på Central Park-promenad.
Och kanske. Ja, kanske blir det faktiskt så det här året. Det här kanske blir sommaren när vi vågar?

I alla fall, den här sommaren råkar vara en då jag förmodligen ska på minst ett bröllop.
Med andra ord minst ett tillfälle att våga bära klänning, och gärna en lite festligare variant. Så i går när jag läste om den här hos Turbotrollet, gjorde jag en chansning och beställde en likadan. Jag måste säga att den är tillräckligt älskvärd för att hålla min koncentration borta från hemtentan ännu lite mer.

Och så vaknar vi upp...

...på Irland. Eller?
Det är ju bara att tänka bort snön och cyklarna.
Dimma och regnpölar över allt.
Klassisk svensk höst.
På våren.

Skyltar,vänner,vardag

Jag har lämnat länet för första gången på evigheter. Månader kanske?
Det var sol och det var tåg och det var underbart att bara få åka med vit vaniljchoklad i munnen och Per Hagmans guldpocket i handen.
Jo, jag läser fortfarande den, och får dåligt samvete varje gång eftersom jag hellre borde läsa typ episk diktning från medeltiden.

Jag lämnade länet för Trosa, där Linnéa bor nu för tiden. Det var 1,5 timma tåg och 40 minuter buss dit. Det luktade hav i luften. Som en blandning av tång och stillat vatten, ni vet?
Allt var väldigt litet. Jag drar mig för att använda ordet pittoreskt, men det är förmodligen så det skulle beskrivas om det här vore en resekatalog och om det vore på sommaren. Låga hus, söta hus, blåa hus, gamla hus.
Skyltar.
Jag är mycket fascinerad av skyltars utseenden, och i Trosa var det såna från 50-talet eller tidigare. Kantiga bokstäver som stod ganska långt ifrån varandra. B O K H A N D E L, L E K S A K S A F F Ä R...

Känslan letar sig alltid genom huvudet ner i halsen och lämnar lite svid när jag tänker på hur sällan jag träffar mina ”gamla” vänner numera.
Jag tänker att det är för lite, att man vid de korta tillfällena som är, inte får sagt det man tänkt säga. Man glömmer bort och kommer på senare att jäklar det DÄR skulle jag ju ha frågat och DET borde vi ha pratat om. Men det blir inte, av nån anledning.
Avsaknaden av mer tät kontakt blir som ett skrymsle för alla vardagligheter, dit det måste slås undan av de ”stora” eller praktiska grejerna man är tvungen att prata om.
Ändå vore det lögn att säga att vi inte längre känner varandra. Vi känner bara inte varandras vardag, så som den ser ut nu.

Ljuvt att längta efer,del 3

Ljuvt att längta efter, del 2

Salstentor och spansk dansdisco

Vi har fått en hemtenta med fyra frågor, där varje svar ska omfatta cirka två sidor text i Times storlek 12.
Vi ska alltså på en vecka författa åtta sidor blandad kompott; diktanalys av Sapfopoesi, jämförelser mellan hjältarna i Iliaden och Odyssén, genomgång av det grekiska dramats utveckling, Dantes väg genom Helvetet mm.
Det känns stoooooort. Så oövervinnligt.

Men jag är ändå glad att jag slapp salstenta. Salstenta är ett underligt fenomen och jag är rädd för det. Det var evigheter sen jag hade salstenta.
Jag vet inte hur man gör. Jag har med mig bara en penna som går sönder, jag kommer dit för sent, jag glömmer leg, jag glömmer fika, jag glömmer att man måste skriva upp sig på en lista när man ska på toa. Framför allt blir jag helt psykiskt fucked up när jag ska prestera text samtidigt som ett par viskande kaffedrickande gamar sitter längst fram i salen och stirrar på en. Hur de tittar på en och vet när man har fått en blackout. Hur de ler och utbrister ett extra vänligt taaaack till dem som lämnar in blankt.

*

I dag lyssnar jag för övrigt på spansk dansdisco med inslag av flamenco och salsa. Det är fint. Vackert klyschigt. Jag skulle uppskatta att 75% av låtarna handlar om mi amor och mi corazon och quiero bailar.
En låt heter La lista de la compra. Inköpslistan.
Den handlar om en snubbe som ska handla olja och tonfisk och en vacker italienska som förtjänar en prins eller en tandläkare. Om hon stannar vid hans sida verkar världen mer älskvärd, mer mänsklig och mindre konstig. Helt fritt översatt.

Roligare hushållsarbete

Temple of love är en utmärkt låt att diska till.

"För det är så frääääscht"

Så har ryktet nått även mig att det har öppnat ett brazilian vax-ställe i Gävle.
Oväntat?
Nej.

Jag har inget emot själva ta-bort-hår-grejen egentligen. Hårfritt lite då och då kan vara trevligt, kittligt, skönt.
Jag tror inte heller att borttagandet har nåt att göra med att killar skulle vilja ha prepubertala brudar, ”småflickor” som det ofta slängs till med i debatter.
Fast vaxa blygdläpparna? Gör det inte extremt jävla ont? Är det inte pinsamt när salongsvaxaren upptäcker hur fabulöst mycket hår man har och fattar att det kommer ta slut på hela lagret med vaxstripes? Börjar det inte blöda? Kliar det inte förjäkla mycket? Känns det inte drygt att behöva underhålla eländet? Får ni inte svamp?
Jag är mest nyfiken.

Ljuvt att längta efter

Från vårkappa till snövind

Jag gick till stan i vårkappa, hårband och rakfönad frisyr. Jag älskade alla stenarna på trottoaren. Jag gick in på apoteket, men jag fick inte min medicin och alla apotekstanter hatade mig. Jag köpte en gul kofta. Jag älskade den också. Jag gick till biblioteket. Jag läste Dante i två timmar.
När jag gick hem snöade det och blåste genom halsduken.

Klänningsfynd

Åh, Tradera Tradera Tradera. Verkligen underskattat.
Den här stickade saken budade jag till mig förra veckan och hämtade på posten i fredags.

Maj

Maj ska det ju vara. Semifinalen till Eurovisionen är i maj. Om typ två månader. Nu är det korrigerat.

*

Nytt:
Nu har jag korrigerat mina förbannade upprepningar också. Ännu bättre.

Carola-uppehåll, tack!

Jaha. Vi är schlagertrötta, eller?
Vila nu, två månader sisådär. Sen är det Eurovisionkval-dags och vi sitter och gräver i chipsskålar och mumlar Carola är ju bra hon haaar ju sån utstrålning det är såhääär en schlager ska låta.
Helt säkert. Hur mycket man än hatar att hon vann i går.

Om det går kommer jag försöka undvika Carola och hennes fladder till dess. Jag vet inte hur det ska gå till, kanske måste jag lägga ner både lördagseftermiddagarna med P3 och fredagsförmiddagarna på stan. Det kan till och med hända att jag får låta bli att gå och träna ett par månader.

På Arbetarbladet tror de att Kickis låt I dag och i morgon ”kommer att spelas sönder på Friskis & Svettis…” och det känns ok. Det är helt möjligt.
Jag kan också redan nu se hur BWO:s Temple of Love blir en klassisk Friskis-smocka.
Horder av hästsvansar och en och annan tantpage som fladdrar i luften och ser Martin Rolinski framför sig när låten kör igång. Som gjort för skutt och fuktiga armhålor.

Men Evighet? Vindar som blåser och hjärtan som brinner och en Carolabild i blått?
Då blir det svettigt på fel sätt. Det kommer ge upphov till helt fel associationer och känslor.
Längtan efter svalkande havsfläktar, romantisk sol, kanske en tur till Aten.
Landets gympakvinnor kommer fastna hemma framför spegeln med kalleffekten på hårtorken i högsta hugg, om Evighet börjar spelas på Friskispass.

För alla vill vi vara Carola, åtminstone nån gång, på nåt plan.
Men ingen orkar vind i ögat, mungipor vid öronen och dagliga promenader till solariet i flera månader.
Bara Carola.
Därför behöver vi Evighetssemester nu. Vi måste vara utvilade i maj.

Seinfeld-förväntningar

På grund av min starka inre stress har jag inte bloggat på två dygn. Och…jag har ont i vänster pekfinger. Ont att skriva då.
Inte för att jag hade tänkt hypa Lena Ph, men det gör mest ont en stund på natten och nästan inget på dan. Den inre stressen alltså. Den finns där när jag lägger mig, men när jag vaknar, när jag hör att istapparna droppar från taket, då har jag glömt allt. Har glömt hela hopplöshetskänslan, det att jag är sämst i världen och att alla andra hinner före mig med viktiga saker.
Det är just nånting med morgnar som får mig att må bra. Som får oss att må bra?

*

Vi har varit på stand up comedy. Med Magnus Betnér från Parlamentet, och jag blev förvånad. Hade inte tänkt att han skulle vara så som har var; som i Parlamentet fast lite mer.
Väntade mig snarare nåt i Seinfeld-stil. Halvsnälla åttiotalsskämt, strålkastare, en kille som står vid ett stativ och ler med extremt stora tänder.
Borde ha fattat att det inte var så.
Borde ha fattat att allt skulle vara modernare, bittrare, bättre.
Borde framför allt ha fattat att stand up kan innebära att man lär sig nåt.

Anti-hormonmat

Sånt jag inte kommer bli sjukligt sugen på om/när jag blir gravid:

1) Bruna bönor
2) Pulvermos
3) Bostongurka
4) Leverstuvning
5) Johnnys senap
6) Råbiff
7) Tomatsåsen i vitabönor-burkarna
8) Sillsallad
9) Äggröra
10) Rotmos

Bubblare: Kalles ägg-kaviar

Hormonmat

Sånt jag kommer bli sjukligt sugen på om/när jag blir gravid:

1) Popcorn med smörsmak (Fan ta den som köper vanliga popcorn då.)
2) Allt med choklad i (brownies, kladdkaka, Toblerone, Klings glasstårta)
3) Allt med ost i
4) Cheddardip
5) Potatisgratäng
6) Cashewnötter
7) Spaghetti i buljong
8) Saffransglass
9) Strips med kebabsås
10) Vegpizza

Ironiseringsproblem

På gympan tycker jag ibland att ledaren tittar argt på mig. Blir nervös. Börjar fundera på om hon möjligen har läst inlägget jag skrev förra veckan. Det om flockbeteende och absurda gruppgymnastiksituationer.
Får dåligt samvete.
I flera ögonblick vill jag vara mes och ta bort texten. Pendlar sen över till att tänka vafan de kommer aldrig att läsa. Och tillbaka.
Mest dåligt samvete har jag över den där Stig-Helmern. Han var ju en modig karl men jag bara hånar honom.

Varför det ska vara så svårt att ironisera över situationer där andra människor ingår? Framför allt där andra okända människor ingår. Såna som man vet man kommer träffa igen.

I framtiden ska jag bara skriva löjligheter om mig och inget om nån annan.