Rastlös just nu. Är det våren? Kan inte sitta lugn hemma och skriva, måste ut och iväg för att när jag väl är ute känna att jag kanske borde vara hemma istället.

Och imorgon är det romanprisgala!

Sen tänker jag. Om jag kunde skriva en sån här prosa som i bloggen. Otvungen och utan prestation.

Men jag skriver poesi i stället.

Och en dag går jag Skånegatan fram som om jag aldrig gjort annat och tänker att laddningen kring detta område nog försvann för längesen. Det nya och spännande och stora. Det att längta till och gömma sig utanför. Så längesen det fanns just här. Laddning är inte ett område. Laddning är ögonblick och minnen och känslor sammanblandat.

Nu är snömodden bred på gatorna och bakom mig springer barn. Jag knuffas ut på gatan och morrar lite. Går och köper mig en klänning.

Och det är en sån klänning. Jag vet bara att den ska sitta bra så jag provar inte. Bara stryker runt i affären men klänningen under armen och kollar väskor, kollar stövlar. Går fram till disken och expedittanten: ”den satt bra på va?” och jag: ”va?” hon ”den satt bra på va?” jag: ”jaa!” och hon: ”jag förstår det.”

Som om hon visste att jag inte prövat.

Men jag har inte fel. När jag kommer hem sitter den perfekt. Och jag tänker ja: kanske. Och nån gång. Och kanske. Med den här klänningen. Och jag vet att jag är fånig nu. Men ibland måste man.

Och framåt morgonen vaknar jag och tror att allt är en dröm, men det är det inte. Jag drömmer om att snusa i nacke, pilla lite i skägg, känna på alla kroppens konturer, räkna fräknar. Jag tänker att snart ska jag göra det, måste bara fråga honom om när. Och mitt hjärta och min hjärna, som inte har längtar så särkskilt mycket alls på länge, får plötsligt nåt att längta efter. Nåt att skena iväg till. Jag ser hur vi vaknar i en solig lägenhet och kanske ligger bredvid varandra och läser DN och det är vår, det är vår och allt har liksom upplösts, allt i den här ondgjorda gudsförgätna vintern är borta. Vi promenerar i solen längs Bergsunds Strand, sitter vid vattnet på Reimersholme och…

Pang.
Sen blev det visst inte så.

Lika snabbt som den här uppblåsta historien återuppväcktes, likna snabbt dog den igen.

Men jag tänker att jag har åtminstone vågat. Jag har tagit tag i ett sen länge runtglidande spöke. Jag har gått fram till nån som jag länge tänkt att jag borde pratat med. Jag har gjort det man aldrig gör och för det, för det ska jag åtminstone ha min lyckliga promenad mitt i natten längs Götgatan. Jag ska ha min lyckade söndag. Det kan inga spruckna drömmar ta ifrån mig.

och när jag kommer hem har morgontidningen redan trillat in genom dörren.

Men ikväll.

Ikväll har jag känt hans bröstkorg.
Vidrört hans skägg med mina läppar.


Det räcker.

Kära dagbok,

Jag skrev en uppsats om mitt skrivande och fick en massa filosofiska kommentarer tillbaka och nånstans tänker jag att det känns ju rätt synd om man skriver en uppsats om sitt skrivande utan att det blir nåt av det. Så jag försöker, det gör jag faktiskt. Och tamigfan att jag faktiskt har rätt långa dokument att jobba med just nu. Det blir nåt, om än inte bra, så i alla fall en mängd.

Hej,

Jag ska uppdatera mina länkar nån dag.

Och bloggen i stort, oj oj.

En lista

SKOR: Just nu svarta vinterkängor med ordentlig sula, dag ut och dag in. Vågar inte ta på mig nåt annat så länge den här fucking vintern håller på.
SNEAKERS: Öh, nä?
JEANS: Ligger längst in i garderoben och åker väldigt sällan på.
T-SHIRT: HM.
UNDERKLÄDER: Har extremt mycket trosor i olika utformningar. Gillar dock de enkla, bomullsgrejerna bäst. Gärna svarta.
VÄSKA: Mina väskor går alltid sönder eftersom jag stoppar i alldeles för mycket grejer i dem. Den senaste, en brun axelremsväska, gick också sönder nyligen. Nu blir det tygpåse tills jag köpt en ny.
PLÅNBOK: Blå i tyg och med…eh, karborrestängning.
SOLGLASÖGON: Gillar inte solglasögon.
KLOCKA: Mobilen.
SMYCKEN: Ett tjockt guldhjärta. Diverse vintage-halsband med mycket färg och pärlor.
TV: En som fanns i lägenheten när jag flyttade in. Typ 28 tum och gammal. Bryr mig inte nämnvärt om vad jag har för tv.
MOBILTELEFON: En samsung, gammal modell. Lägger inte mycket pengar på teknikprylar.
DATOR: Acer, svart.
LOTION: Gärna nån godluktande från BodyShop.
DEODORANT: typ nån Nature Olive, eller nåt?
TANDKRÄM: Nån billighetstandkräm från Willys.
SCHAMPO/BALSAM:Lite blandat. Just nu Dove Balsam och Wella schampoo.
TVÅL: till händerna nån sorts hallontvål. Till kroppen – BodyShop.
PARFYM: Dolce&Gabanna Light Blue.
MINERALVATTEN: Nåt med citron.
VIN: Gärna torrt, vitt italienskt. Rött. Eller cava.
DRINK: Dricker sällan drinkar. Men kanske mojito.
BRÖD: Allt egentligen. Gillar bröd med grejer i – som nötter och frukt.
MAT: Vegetarisk, fisk och skaldjur. Just nu: fisksoppa, risotto, varma och fina saker.
GLASS: Häagen Dazs.
GODIS: Mörk choklad. Kakor, semlor osv osv.
SÄNG: En bred bäddsoffa.
LAKAN: Hemtex, eller snodda hemifrån föräldrarna.
FRISÖRSALONG: Nåt billigt och snabbt.
DAGSTIDNING: På helgerna DN. Annars inget.
MAGASIN: Har inget hemma men läser litteraturgrejer på bibblan. Och DN bostad, om det nu räknas?

Jag tänker att man alltid borde gå en kurs. Alltså inte som i livets hårda skola men som i att man faktiskt alltid borde ha en kurs, även i framtiden. Utan min skrivarkurs kommer jag känna mig så tom att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Innan skrivarkursen gick jag ingen kurs på flera månader och då var allt helt vilset. Slutsats: jag måste gå en kurs.

Kanske teater eller drejning.

Ja.

Dessa dagar tänker jag på viktiga saker: som varför jag egentligen vill arbeta, som hur man gör den bästa fisksoppan, som vart jag vill och behöver resa.

Som att, jag är ju ingen karriärmänniska. Drivs inte av att tjäna mycket pengar. Bara rimligt mycket pengar. Brinner inte för att göra karriär. Brinner bara för skrivandet och litteraturen, och för att människor ska ha det bra. För att få göra något för människor. För att få känna mig lite lugn ibland.

Medan det mörknar sitter jag och försöker skriva en uppsats. Jag kan aldrig skriva nånting vettigt medan det är ljust.

Kära dagbok,

Jag har köpt mig ett hopprep. Ja, det blev inget träningskort den här månaden heller. Det föll helt ur planeringen. Men ett hopprep blev det alltså, med minnet färskt av när jag bodde i kollektivet ute i skogen och brukade hoppa hopprep på byns enda gym. Man blir sjukligt svettig efter bara några minuter så jag intalar mig att det är bra.

Jag har också köpt mig en hårfärg, en klippning, två-tre nya plagg, en jäklarns massa glas vin och lite skönhetsprodukter. Och hoppas det ska hjälpa mig till piggheten. Allt utom vinet.

Helgen nu: den ensamma fredagen som först planerades till lugn och skön blev till slut deppma och trötthet. Lördagen blev bakelse, lite melodifestival och vin, röda naglar mot en bardisk och gubbrock i stimmigt rum. Söndagen blev brunch och vår, mest vår.

Kära dagbok,

Gud, man kan ju undra vad som hände med det där som kallas fysisk närhet, när hände egentligen det senast? När hände det att jag blev såhär bekväm att jag frivilligt började välja att köpa hem vin och laga mat till mig själv?(Framför allting annat).

Och ändå: förra veckan kunde jag ha hånglat och så vidare, men jag valde att tacka nej och gå hem och ägna mig åt mig själv och min sömn. Är det vintermånaderna kanske? Är det de som gör min olust, eller bara trötthet, över allt? Allt utom den där webbkillen och lite till. När kommer pigghet? När kommer ljus?

Kära dagbok,

Så blir det fredagar på Tranan, del 153. Det är näst sista dagen på jobbet och mörkret liksom sluter sig om Krukmakargatan. För det är där jag har varit, men där jag inte kommer att vara länge till.

Fredag eftermiddag och det ringer sällan på växeln, jag går och snyter mig var tredje minut och det är minuter som är långsamma. I det inglasade mötesrummet sitter Webbkillen. Han förbereder nåt, jag vet inte vad, ibland går han och hämtar kaffe och då fångar jag upp honom i ögonvrån. Det är en kort sekund eller två där det allra yttersta av hans vänstra ögonvrå svischar förbi mig. En oförställd sekund, magnetisk. Den tar slut väldigt fort och sen går han in i mötesrummet igen och av naturliga skäl kan han inte vrida på huvudet nu. För sån är naturen på kontor. Att blickar och magnetism inte kan ta för stor plats. För här är vi professionella, här tar vi inte plats. Så mörkret slukar oss ännu mer och vi önskar trevlig helg men möter egentligen inte alls några blickar.

Det blir alltså fredag på Tranan. Jag promenerar Hornsgatan, Slussplan, broarna och hela vägen till Centralen. Det blir mat i baren, sittande på barstolarna och det blir stammisvin och ett glas bubbel. Och nu vanligtvis brukar det inte hända så mycket mer, men nu händer det att S kommer indundrande och vill ta en massa kontakt med alla möjligt så då blir det så.
Sen händer det också att S vill gå vidare och då blir det så, också.

Det är en underlig kväll. Ett avslut och uppbrott och kanske en början. Vi går över Plattan och i mörkret på en av de gator man egentligen inte borde gå på står ett gäng guljackade. S vill prata med de guljackade, hon säger dom är såna som tar hand om prostituerade, sen pratar hon med dem och de visar vägen, vill kanske ta hand om, vi vet inte men vi går. Bort från den här gatan vi egentligen inte borde vara på.

Så går vi till Kåken, för S säger att vi måste pröva och jag säger vi kan pröva, så vi prövar. Och på Kåken ligger alla jackorna i en hög och det är tjockt med människor och det infravärme och uteplats och utedans, mitt i vintern. Vi valsar runt och går och tittar och känner in stämningen. Sen äter vi rödbetschips och sitter i en soffa och plötsligt kommer människor från tidigare på kvällen. Plötsligt är man mitt i nåt, inkastad i en diskussion. Vi pratar om genus och kanske nåt mer och det är en filosof(säger han) som vill nånting, för alltid är det nån som vill.

Det är diskussionen och den är kanske flera timmar eller tio minuter. Ingen vet. Det spelar ingen roll.

En kväll som denna tar bara slut. Den tar slut för snabbt, men behöver egentligen inte fortsätta, för när jag har gått över plattan och åkt hem och sovit och vaknat är klockan halv två på dagen. Och då har det redan blivit nåt nytt, på väg mot nåt annat.

Kära dagbok,

För första gången på länge har jag varit på en arbetsplats som jag inte får ångest av att gå till.
Nu måste jag sluta och det kan inte kännas annat än tungt. Inte för att det här egentligen har varit optimalt eller perfekt, bara för att det faktiskt, för en gångs skull, varit ok.

Kära dagbok,

Nu har jag orkat genom nästan hela januari. Den där sjukt långa månaden. Förra januari var också sjukt lång, jag jobbade över 180 timmar och såg inte nåt slut på räckan arbetsdagar.
Den här januari: lite liknande. Inga 180 timmar, men jag har jobbat och jobbat och varit förkyld och varje kväll tyckt att allt bara går runt och önskat mig vila och kanske lite frisk luft. Och dagsljus.

Efter denna långa januari ska jag äntligen få lön för jobbet jag gjorde i december, ska äntligen köpa träningskort och bli en stabil, sund och pigg människa. En som inte måste sova på eftermiddagarna och en som äter ordentlig lunch och…

Önskningarna är många.

Jag vill bli en människa som har ordentlig mat hemma – typ grovt bröd med keso och paprika och ett glas apelsinjuice till. Och som äter nyttiga mellanmål. Och nyttig middag.
Det är oerhört mycket svårare att vara nyttig när man inte har mycket pengar. Nyttig mat kostar. Träningskort kostar.

Igår for jag till Gävle för näst sista träffen med skrivarkursen. Nu alldeles snart är det slut, den med. Allt tar slut och snart är det maj och då ska jag vara klar med skrivprojektet och sen vore det bra med ett fast jobb till dess också. Som om det nu skulle kunna hända. Som om. Det går alltid att önska.

Kära dagbok,


Igår slog kyrkklockan fyra vid Odenplan och jag halkade fram på ispuckliga gator och försökte att inte återigen trampa snett så att foten skulle bli stukad. Men man har en annan sorts spärr i nyktert tillstånd, nånstans i luften stannar man och hinner tänka nu halkar jag…inte. Och så reser man sig. Upp med kroppen och huvudet, ställ foten rakt.

På Odengatan var det lite halvtomt och ett gäng Stockholmsbesökare med resväskor letade efter restaurang Tennstopet. Klockan slog. Jag gick förbi en av alla dessa antikaffärer som finns i den delen av stan, ni vet, den sortens affär som är helt fullproppad av saker och som alltid verkar vara stängd för att innehavaren alltid har bättre saker för sig än att jobba. Eller den kan också vara folktom sånär som på en ensam man(nästan alltid i glasögon) som sitter bakom en disk och putsar en klocka. En sån gick jag förbi, tänkte att det vore skönt att jobba på ett sånt ställe. Liksom helt utan prestationsångest.

Jag gick Karlbergsvägen fram och in till S i hennes butik och köpte en semla. När jag kom hem var jag plötsligt och helt utan förvarning förkyld.

Underligt sånt där.

Alltså är det bara jag som brukar gömma mig för folk på min fb-lista?

Alltså typ tänka neeej, inte han, igen, jag orkar inte prata!

Tycker liksom det inte är helt socialt korrekt att hela tiden börja prata med folk som man inte har nåt att säga till. Faktiskt.

Idag blev en kund irriterad över att jag inte presenterade mig med namn i telefon, fast jag fått order om att inte göra så.

Ja. Det var det.

I helgen drack jag champagne.

Och åt den kanske mest perfekt bakelsen på jorden.

2010

Tror jag fyllde i en sån här lista förra året också. Och kanske året innan det. Men det känns som ett bra sätt att upptäcka vad man faktiskt gjort. Så, here goes.

1. Gjorde du något i år som du aldrig har gjort förut?
Förmodligen. Det har varit ett långt år: jag har flyttat två gånger, bytt jobb, blivit arbetslös, skaffat nya vänner och så vidare. En del av det kan nog räknas som nytt.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Minns inte om jag hade några. Brukar inte hålla mig med officiella nyårslöften, bara önska saker lite sådär i smyg.

3. Fick någon du känner barn?
Ja.

4. Dog någon som stod dig nära?
Nej.

5. Vilka länder besökte du?
Sverige. Och enbart Sverige. Jag hoppas det ska ändras till 2011.

6. Är det något du saknade 2010 som du vill ha 2011?
Resorna. Herregud, att inte resa utom gränserna på ett helt år är lite olikt mig, men ekonomin har helt enkelt inte tillåtit.

7. Vilket datum kommer du alltid att minnas?
Jag minns nog inga speciella datum från 2010, mest stunder, känslor.

8. Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?
Dels att jag vågade bestämma mig för att inte fortsätta på ett jobb jag inte trivdes på och dels att jag sedan fick ett(eller flera) nya som lyfte upp mig en aning ur arbetssökandedeppet. Att jag lärt känna flera nya människor och engagerad mig mycket ideellt är också bra saker.

9. Vilket var ditt största misstag?
Inget, tror jag.

10. Vilket var ditt bästa inköp?
Vinterkängorna. En radda böcker. Den gröna kappan.

11. Vad spenderade du mest pengar på?
Depositioner till lägenheter. Mat, böcker, second hand-prylar.

12. Vad gjorde dig riktigt glad?
Se ovan: nya möjligheter och nya jobb. Nya människor. Ny musik.

13. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Haha. Ja. Se tidigare inlägg om den stukade foten. Åkte även på en ganska hemskt tandinfektion under hösten. I gengäld har jag ganska sällan varit förkyld.

14. Vilka låtar eller artister kommer få dig att tänka på 2010?
Robyn – Dancing on my own, JJ- Let go, Oskar Linnros – Från och med du och Håkan Hellström – Dom där jag kommer från.

15. Mådde du bättre eller sämre under 2010 än vad du gjort tidigare år?
Det har varit ett ganska kämpigt år, så jag skulle nog säga att jag mådde lite sämre än t.ex. 2009, men de senaste månaderna har varit bättre än året överlag.

16. Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?
Skrivandet, as usual. Även om jag faktiskt har skrivit och läst ganska så jäkla mycket.

17. Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på?
Facebook.

18. Hur var din julafton?
Fin och lugn. Jag åkte buss halva julafton, vilket jag gillade. Tror jag ska göra nästa år igen. Annars lugnt hemma med familjen.

19. Blev du kär?
Njä. Det har varit ett ganska okärt år, även om jag ju haft ett par romanser. Men kär? Det har jag nog inte riktigt varit.

20. Vilket program har varit det bästa på tv?
Babel.

21. Hatar du någon som du inte hatade förut?
Nä.

22. Vilken var den bästa boken du läst under året?
Vänner för livet och Darling River.

23. Vilken var din största musikaliska upptäckt?
Upptäckt? Hm, jag har lyssnat rätt mycket på band jag redan kände till egentligen.

24. Önskade du dig något som du fick?
Ja.

25. Önskade du dig något som du inte fick?
Ja.

26. Vilken var årets bästa film?
Öhum. Har inte gått så mycket på bio egentligen, så jag är frestad att säga Hämnden, fast jag nog inte skulle tycka det om jag sett mer. Men 2010 var ju böckernas år.

27. Vad gjorde du på din födelsedag?
Dagen innan födelsedagen åt jag middag med pappa på en trevlig restaurang. Sen hade jag ett litet kalas en vecka senare.

28. Vilka var de bästa människorna som du träffade?
Träffade nya människor här och var som jag hoppas hålla kontakten med och lära känna mer. Bland annat genom boksidan och skrivarkursen.

29. Hur skulle du beskriva din klädstil?
Önskar att jag haft lite mer stil över huvud taget 2010. Annars: lite tantigare och mer praktiskt än förut – till ingen nytta – eftersom jag både halkade och frös.

30. Vad fick dig att må bra?
Musiken, böckerna,poesin, människorna…zzzhm…varför känns det som jag skrivit detta förut?

31. Vilken kändis var du mest sugen på?
Vet inte?

32. Vem saknade du?
Alla, och ingen.

33. Vilken var din bästa månad?
December.

34. Finns det något som du skulle kunna ha gjort bättre?
Ja. Jag skulle väl kanske vågat lite mer. Trott lite mer på mig själv, men det är svårt.

35. Hur kommer nästa år att skilja sig från det här?
Jag hoppas det blir ett år då jag får behålla livsglädjen och fortsätter känna mig öppen för saker och människor. Och blir öppnare. Hoppas jag lär mig att njuta mer när jag är ledig och koncentrera mig mer på det jag vill göra när jag gör det.