Laanna

Kära dagbok,

Nu har jag orkat genom nästan hela januari. Den där sjukt långa månaden. Förra januari var också sjukt lång, jag jobbade över 180 timmar och såg inte nåt slut på räckan arbetsdagar.
Den här januari: lite liknande. Inga 180 timmar, men jag har jobbat och jobbat och varit förkyld och varje kväll tyckt att allt bara går runt och önskat mig vila och kanske lite frisk luft. Och dagsljus.

Efter denna långa januari ska jag äntligen få lön för jobbet jag gjorde i december, ska äntligen köpa träningskort och bli en stabil, sund och pigg människa. En som inte måste sova på eftermiddagarna och en som äter ordentlig lunch och…

Önskningarna är många.

Jag vill bli en människa som har ordentlig mat hemma – typ grovt bröd med keso och paprika och ett glas apelsinjuice till. Och som äter nyttiga mellanmål. Och nyttig middag.
Det är oerhört mycket svårare att vara nyttig när man inte har mycket pengar. Nyttig mat kostar. Träningskort kostar.

Igår for jag till Gävle för näst sista träffen med skrivarkursen. Nu alldeles snart är det slut, den med. Allt tar slut och snart är det maj och då ska jag vara klar med skrivprojektet och sen vore det bra med ett fast jobb till dess också. Som om det nu skulle kunna hända. Som om. Det går alltid att önska.