Dagens karl, dagens idol

Jag hade säkert nån plansch på nån vägg nån gång. På 90-talet eller så. Och i kväll är han i Stockholm. Men inte jag. Jag är sjuk, det är konstaterat. Bara att lägga sig och snora då.

Från spinning till cystor och ömtålig rumpa

Jag gick på spinning. Sist jag gick på spinning måste ha varit 2003. Då slutade det med en cysta mellan skinkorna och en tid på operationsbordet en vecka senare.

Det värkte genom alla dagar, vi trodde hela tiden det var en sån där envis finne som hade satt sig i röven, men det var det inte. Det var en cysta och den blev bara större och större, ondare, och den hade troligtvis utlösts av spinningpasset. Allt dunkande med rumpan mot sadeln. Till slut beställde H en taxi till mig, det värkte hela tiden och jag kunde inte vända mig från ena sidan till den andra i sängen och när han stötte emot mig med sin höft tjöt jag. Högt.

Vi åkte till akuten. Ont först men sen bra, förklarade stafettläkaren på sin knappa svenska. Sen sprutade han morfin i mig. Jag älskade morfin. Från smärta i varje subtil rörelse till total bekymmersfrihet, jag kunde vandra själv genom hela sjukhuset upp till operation. Hade säkert lagt in mig och sövt ner mig själv också om jag kunnat och fått, men köerna var för långa. Jag fick vänta i en städskrubb.

Jag minns mest narkosen som skön. En evigt lång fyllesömn, ljusa drömmar i ljust rum, tills jag vaknade och spydde i samma andetag.

De hade tejpat fast mina skinkor i operationsbordet, och resten av rumpan var också i tejp, jag kände det så fort jag rörde benen om så bara ytterst lite. Jag spydde massa gånger, tålde inte narkosen, morfinet, eller kanske var det sjukhuset. På natten fick jag starkast tabletter i salen, sov inget, låg och kände blodet som kom ur rumpan. Vände mig, låg på millimeterytor för att smärtan inte skulle trycka sig upp genom mig. Tänkte ofta så det är såhär det är, hade ju aldrig spenderat en natt på sjukhus förut.

Allt blev ok såklart. Det brukar ju bli det. Ingen farlig cysta, ingen farlig operation, bara en jäkla massa blod och tvättande av ömtålig rumpa. Sen inga mer spinningpass. Förrän i dag alltså. Och den här gången verkar jag ha klarat mig.