Laanna

Kära dagbok,

Plötsligt på söndagskvällen kom det en sån apångest. Alltså en sån där det bara suger till i bröstet, som en mindre hjärtinfarkt, och det suger sig kvar och man får lite mulen mage fast man inte är hungrig. Och det är inte vanlig söndags-jag-vill-krama-på-nån-ångest. Det är: gör jag fel? Borde jag egentligen vara med honom? Det finns ju inte så mycket dåligt, finns det? Han är ju egentligen ganska bra, ja bättre än de flesta?

Och så suger det i magen och över en kommer alla saker man kanske borde gjort på annat vis?...man kanske bara borde?...nä, eller ja.

Och man vet inte vad man ska göra så man läser en bok om någon annans kärleksliv i stället. Någon annans liv, någon annans ångest.