Laanna

Kära dagbok,

Jag är slö nu jag vet. Alltså det är slöhetens vecka, eller månad, jag vet inte, men hela tiden lyckas jag känna det som om jag är hemkommen från längsta arbetsveckan och inte har sovit ordentligt på år och dag. Men det är inte sant.

Såhär fungerar det: jag är en trögstartad människa. Detta gäller det mesta från jobb, till att sätta sig och skriva, till att ta tag i diskberg, till sex, till att komma upp på morgonen. Dock – har jag väl börjat och kommit in i det jag gör fortsätter jag gärna av bara farten. Detta gäller de flesta av de uppräknade företeelserna men kanske mest skriva och sex…och jobb, delvis.

Såhär är läget nu: jag går omkring och är allmänt slö och dassig och tänker mig att jag ska göra dittan och dattan men i slutändan sitter jag ändå där med en kopp kaffe och fördjupar mig i nån debattartikel om Jan Björklund och burkan(eller annan valfri aktuell debatt) och tänker att sen, snart…

Såhär har läget varit: jag har haft en uttömmande vinter och vår. Jag har arbetet kanske mer än jag någonsin gjort tidigare på ett arbete där jag själv inte kunnat reglera takten eller tiderna. Jag har haft väldigt lite, eller väldigt oregelbunden fritid. Jag har hela tiden tänkt att snart, snart, ändras det och jag får tid till allt jag vill göra. Så bestämde jag mig för att jag behövde vila. Och gud jag mådde bra av vilan. Blekheten krympte och ringarna runt ögonen försvann och sen kom en liten solbränna på köpet. Jag hade så mycket ork och energi och sökte tusen nya jobb, gick på intervjuer, försökte, hoppades, anmälde mig till frivilliguppdrag, läste böcker och böcker tills jag till slut bara slutade orka även det. Det är som att hjärnan bara kan producera hopp och idéer fram till en viss punkt, sen behöver den semester från sitt ständiga självpeppande och det fick inte min hjärna.

Så nu. Nu är jag slapp och avtrubbad i hjärnan och huvudet trött som om det vore på väg ut ur ett långt vinteride. Och i smyg längtar jag lite efter hösten. Fast jag älskar sommaren. Och jag vet inte riktigt hur det kunde bli så.