Innanför utanför

Det händer. Jag håller på att låsa upp dörren, är andfådd, får nästan inte upp mobilen när hon ringer. Men jo - jag fick jobbet. Jag fick ett jobb. Ett positivt besked. Det var så längesen det hände att jag inte längre minns, nästan har trott att det var bortom min värld. Så länge har jag gått och sneglat på de där människorna som åker med tunnelbanan varje dag, de som sitter med sina tidningar, mobiler, portföljer. De som får ett lönebesked varje månad. Jag har liksom inte riktigt tänkt mig att jag skulle kunna vara en av dem.

Nu är jag det, eller snart i alla fall. Och ja. Och nej. Det är inget fantastiskt superjobb, det är inte inom mitt område, men det är inte det som är viktigt just nu. Det viktiga var att få en inkomst och en sysselsättning som ger mig lite lugn och ro en stund. Så att jag kan syssla med allt det kreativa på fritiden.

Och naturligtvis. Samma dag som jag får det positiva beskedet får jag också ett mail från ett av de braiga jobben som jag har sökt. Ett utlandsjobb, som visserligen inte är ett jobb med riktig lön, men som ändå skulle vara fantastiskt att göra. De vill att jag ska skicka textprover för att de eventuellt vill kalla mig på intervju. Och jag funderar och funderar, jag skickar väl proverna, ja, men möjligen är det ändå så att det är en chans som försvinner nu.

Jag vet inte riktigt. Jag vet inte mycket just nu. Men jag vet att jag för första gången på mycket länge kommer vara en av alla de där människorna som befinner sig på insidan av det såkallade utanförskapet. Jag tänkte prova den känslan en stund nu.