Upp som en sol...kanske, ungefär?

Så jag fick en praktikplats till slut. Hela hösten ska jag nu jobba med…eh, ja det är lite oklart exakt vad jag ska göra än men det kommer att vara kulturevents och poesifestivaler och bokklubbar och annat trevligt. Det troligaste är nog att jag kommer hålla på med marknadsföring och research och ganska mycket plock och fix och trix. Och jag får vara i en kreativ miljö!

Jag tror det blir bra, men ändå kan jag inte låta bli att vara lite orolig för vad som kommer hända efter det. För förmodligen är det inget som kommer att leda till en anställning. Det blir en spännande höst, en kreativ höst och nåt ganska fint att skriva in i CV:t. Gott så. Men jag hoppas, jag kan liksom inte hjälpa att…ja, nä. Det var inget. Dags att vara nöjd med det som faktiskt är.

Förra veckan var för övrigt helt sjuk när det kommer till jobb/intervjumöjligheter. På onsdagen hade jag alltså en telefonintervju med ovannämnda praktikplats. På torsdagen ringde en kvinna som vi kan kalla Kerstin från rekryteringsföretaget X. Kerstin började ställa ett antal frågor till mig, typ: och stressen…hur har du det med stressvanan, hehe? Och så plötsligt befann jag mig mitt i en till telefonintervju för ett helt okej jobb. Det hela gick bra, och Kerstin skulle rekommendera mig till sin kund som eventuellt skulle ringa upp mig nu under veckan. Men dagen efter fick jag ett mail där de meddelade att tjänsten i fråga var inställd. Jag orkade inte ens bli besviken.

Sen lite senare, när jag trodde att jag hade fyllt min jöbbmöjlighetskvot för veckan, fick jag ett mail från en väldigt trevlig organisation som sökte en informatörspraktikant nu under hösten. Ville jag möjligen komma på intervju hos dem snart? Nu blev jag dock tvungen att tacka nej eftersom jag blev erbjuden den andra praktiken häromdagen, men det är ändå förbluffande hur chanserna ibland bara trillar in efter varandra.

Nu: söka bostad, söka bostad, söka bostad. Och plugga. För ja, jag ska plugga och jobba samtidigt. Det får gå som det går - helst bra.