Sweden, january 2009

Genomgång av garderob, igen. Och jag undrar vad som hände, var kommer alla de här latino-grejerna ifrån? Det är blommigt och silkigt,färgglatt,tajt och urringat och not so much Sverige i januari 2009. För vad har man på sig i det här sparsmakade,minimalistiska minus 20-gradigt kalla landet? Jag vet inte. Tänkte ha nåt rött, spetsigt och kanske…eh, kjol?

Nå, jag har redan kapitulerat och införskaffat en svart täckjacka(eftersom vi bor i landet där färgglada täckjackor förmodligen förbjöds nån gång i slutet av 80-talet). Försökte väga upp med en färgglad halsduk, men det hela känns ändå en aning småtrist och tråkigt och…och… liksom...hur långt är det till sommaren nu igen?

Annars spenderar jag mina dagar med att andas,andas och ta hand om mig själv. Det är här mitt andningshål, ett mellanrum där jag har tid, ibland för mycket tid, att fundera på fortsättningen av det här 2009-året. Och naturligtvis att nöta och nöta, spola tillbaka och gå igenom scenerna, landskapen, ansiktena – ja alla de sju månaderna i det där andra landet långt borta.´

Sen på kvällarna,de tidiga nätterna. Då kommer det bilder, ljud och repliker, miljontals repliker från en bestämd helg nån gång alledes i början av december. Då min världs rördes om en aning. Och därför låter sig spolas fram i mitt huvud om och om och om igen. Hur många gånger kan man egentligen tänka samma tankar utan att hjärnan blir alldeles trött på dem?

Tänker att jag måste få ut, bearbeta och släppa. Skriva, med andra ord. Det finns inget annat att göra i ett sånt här läge. Men det enklaste är ibland det svåraste.