Pengar på vift i det blå

Jag fick ett mail från en vän i knipa. Hennes son har cancer, en sån där mångårig cancer som äter honom från insidan och bara pågår. Det kommer ta tid säger läkarna. Han måste vakta sitt immunförsvar, inte utsätta sig för andras virus, gå på provtagning efter provtagning, strålbehandling efter strålbehandling. Ibland vill han inte mer. Orkar inte ett till läkarbeksök, vill bara blunda ett tag och låtsas att allt är bra. Han är trots allt ung.

En av anledningarna till att den här killens cancer tar sån tid att bota är att han bor i Nicaragua. Ett land som saknar resurser för att kunna ta hand om sina cancersjuka på bästa sätt. Ett land där statlig sjukvård i teorin är gratis numera, men där i praktiken bara de rika har råd med medicin och rätt vård.

Så, min vän som är i knipa behövde pengar till ännu en provtagning. Kunde jag möjligtvis bidra? Kanske kände jag fler som hade några slantar över?

I Sverige är jag inte rik. Det vore också en lögn att säga att alla svenskar alltid har en hundralapp eller två att avvara, men jag råkade ha det nu. Tillsammans med ett gäng andra samlade jag ihop ungefär 200 dollar. Pengar som inte skulle täcka hela min väns sjukhuskostnad, men en del. Jag bestämde mig för att skicka pengarna via internet, gjorde ett välvilligt försök, men av olika anledningar kunde inte transaktionen genomföras. Åkte in till stan, satte in samma summa kontakt via ett ombud, och så långt verkade ju allt bra, om det nu inte vore för att de där pengarna som jag försökt för över via internet redan hade dragits.

Pengar har alltså försvunnit från kontot utan att en transaktion genomförts - mottagaren har inte fått pengarna. Enligt min bank är detta” reserverade” pengar som man har försökt överföra till utlandet utan att det lyckats. De har inte kommit fram dit de skulle, men de finns inte heller på mitt konto. Allra troligast är dock att jag kommer frå tillbaka pengarna nästa vecka, menar banken. Till dess kommer pengarna ligga och skvalpa nånstans i internetbankernas svarta hål, utan ägare, utan destination.

Och jag tänker: sån tur att jag bor i ett land där jag för tillfället har råd att ha 200 dollar svävande nånstans i fria rymden. Jag kunde faktiskt ha behövt de där pengarna. Nu.