Bearbeta

Det ska inte stickas under stolen med att jag blir less och bubbligt illamående av att läsa vissa saker på det här internetet. Sånt jag kanske borde låta bli att läsa men som jag ändå utsätter mig för, för att…ja, det finns nog inget annat sätt.

Att låta bitter och missunnsam är inte klädsamt och oftast inte välkommet i kärleksdrypande solen-skiner-och-hjärtat -pumpar-sammanhang. Den som är ledsen måste ofta ge vika för det lyckliga, ska gärna stuvas undan, hålla tyst.
Det klär mig inte att vara bitter, jag vet. Det klär mig bättre att vara glad, poetisk, omtänksam, värmande, men det är till och från väldigt svårt just nu.

Jag är ännu bitvis bedrövad. Inte för att jag vill nåt annat än däråt dit jag är på väg, inte för att jag tror att vi egentligen hade varit nåt perfekt. Men för att jag fortfarande inte riktigt förstår. För att jag jämför mig. För att jag läser och känner det som att det vi hade, det jag försökte ge, nu verkar bortglömt.

Jag kan ännu inte säga jag är glad för din skull. Förlåt för det.