SJ, SJ gamle ovän

SJ kan sannerligen ta musten ur vem som helst. SJ är galna, i ordets rätta bemärkelse. Vissa stunder är inte ett dugg konstigt att människor, trots ökning av växthusgaser, väljer att flyga inrikes. Det är inte heller konstigt att är inte bara en aning, utan ganska mycket obstinat såhär i början av påsklovet.

SJ har denna skärtorsdag 2008 valt att inte bara boka in så många människor som får plats på tåget mellan Stockholm och Göteborg, utan även så många som inte får plats. Det vill säga; man tänker Yes! I dag ska tusen svenskar iväg och fira påsklov och Yes! Vilken tur att vi har infört extrakostnader när det gäller sittplatser. Och Yes! I dag kan vi tjäna stora pengar och vi behöver inte ens anstränga oss för det.

Man pressar alltså in alla sista minuten-beställare och csn-snåla. Låt dem stå mellan vagnarna, sitta på sitta väskor vid barnvagnsplatserna, trängas vid disken i Bistro-vagnen. Jag överdriver inte när jag säger att man fick bevaka sina kvadratcentimeter golv som man hade att sitta på.
En kille bad mig vakta den ena trappan mellan vagn 14 och 15, bara det!

Men nu är jag här. Hemma. Nu har jag åkt till mitt påsklov. Det är förvirrat, de sista dagarna har rusat på utan paus och jag har knappt kommit åt en dator. Jag har varit i Stockholm på diverse studiebesök. Åkt fram och tillbaka med tunnelbanans gröna linje. Stått och snorat vi Slussen, druckit cider på Carmen, smitit från en vinflaskebetalning på tapasrestaurang, gjort ett par seriösa försöka att vaccinera mig, samt träffat några saknade vänner.

Annars kniper tiden om strupen och veckorna blir kortare medan allt fler helger bokas upp. Snart är vi där, vid resan. Sju månader är inte långt, igen. Eller sju månader kan vara längre än evigheten.