"Och direkt när jag såg henne det blev glädje"

Jag är sugen på vår varenda dag nu. Varje morgon innan jag vaknar ställer sig C vid fönstret och tittar ut, talar om vilket väder det är. Sunkig marssnö, ännu sunkigare marsregn eller uppiggande barmark med grus. Varje morgon är för kall den här veckan. Varje morgon är det som att jag väntar på nåt, dolt under snön eller osynligt avspeglat i fönstren på ladan.

Vi läser Ett öga rött nu som kurslitteratur. Apropå identitet och kultur. Vaknar varje kväll med det sprudlande språket i hjärnan, den ovana men ändå logiska ordföljden. Vaknar till ytterdörren som slår, människor som rör sig och elementet som mystiskt knäpper i väggen.


I dag hade vi förresten besök av vår ”kontaktperson” som vi ska ha i Nica. Vi ska vända oss till henne, inte jämt, men i extrema nödfall. Hon kom med historier, konkreta uppgifter om vad vi faktiskt förväntas göra där borta, och plötsligt blev allt närmare. Avresan, organisationer, den 30-gradiga värmen som kommer ligga fuktig omkring oss. För en gångs skull kändes allt inte helt avlägset.