Slappna av

Jag vill gärna gå och ha fler söndagseftermiddagar som den nedan, när jag testade den nya pocketkameran. Nu har jag snart allt; ny kamera, ny dator, gammal älskare…
Fattas bara nytt jobb, ny bostad, ny stad.

Gamla stan gör sig bra i oktober när ljuset faller på. Det blir drömskt, det blir att falla tillbaka massor av årtionden. Vissa gator är helt tomma, inluddade i luft och dis som sjuder mellan husen, tills det dyker upp en grupp japaner klädda i högteknologi och påminner om vilken tid det egentligen är.

Det är bra med söndagar. Människors ärenden blir annorlunda, takten förändras, andningen lättar i lungorna litegrann. Man tar sig tid att göra saker. Sitta på restauranger och bara glo ut genom fönstret på byggnadsställningarna. Gå på Slussplan och mata fåglarna ändå till skymningen. Sånt vill jag ha. Jag vill se mer av sånt, när en hel stad slappnar av.

Jag stannade till måndagen. När jag vaknade var söndagen mer än försvunnen och det regnade mot rutorna i förorten nånstans nordväst om city. Jag hade en till intervju att gå på. Det är liksom rutin nu, jag orkar inte ens tänka på det innan vad jag ska säga. Vet att jag ändå inte säger det jag tänkt. Ibland funkar det ändå. Jag kläcker ur mig nåt bra, nåt som låter moget. Andra gånger står det helt stilla och jag måste ta en sekund och försöka se fundersam ut. Slutligen kommer det en klyscha eller två och jag grämer mig i dagar efteråt för att jag kläckt ur mig nåt så dumt.

Hem genom regnet med x2000. Nu är det höstlov. Nu är det fantastiskt skönt att kunna ägna en hel förmiddag åt att installera nya laptopen, eller sortera papper i några timmar utan att känna att det gör nåt. Utan att jag slösar på min dyrbara tid.