The finger
I dag på svensklektionen. Jag har fått i uppgift att gå igenom ordklasser och då specifikt substantiv som man kan sätta både en och ett framför.
Jag: det kan heta antingen ett finger eller en finger.
Elev: …näää, ett finger säger man annars låter det som att man är dum i hövve.
Jag: jo man kan säga en finger. I bestämd form blir det den fingern.
Elever: nääääe det gårjunte.
Jag: jooo.
Annan elev: ahmen i Västergötland där säger man fingern det är ju dialekt liksom.
Jag: Jaaa! Just det.
Funderar en stund. Det har aldrig slagit mig att det kunde låta dumt. Fingern är ju som rikssvenska för mig. Man säger fingern...eller fingret, båda funkar. Men på Gävlemål är det tydligen kinesiska.
4 kommentarer:
Det är nog inte bara i Gävle man tycker det låter fel med "en finger". Är det verkligen gramatiskt riktigt att säga så? Osis att du lyckades ta ett sånt exempel ;)
Jenny:
Ja det kan ju låta lite konstigt. Exemplet kom från bok så jag skulle tro att det är rätt, men det är nog mycket vanligare att man säger fingret än fingern:)
Yupp. Fingret it is. i värmland också.../fru y
Fru Y:
Det är nog det vanligaste, som sagt:)
Skicka en kommentar