För tidigt

Obehaglig natt. Ni vet, en sån som mest präglas av missnöje och känslan av att inte trivas. Massa timmar vakna, massa oro. Höra blåsten, tidningen, en och annan bil och hela tiden drömma om att man är kissnödig. Vakna med full blåsa allt annat än utvilad. Hela huvudet fullt av människor som jag saknar. Och så det där som jag faktiskt kom att trivas med, som jag trodde att jag ville vara utan, det där; jag tror det kallas samboende.

Nu snart cykla till okänd skola i gammalt bekant område. Jag är inte, inte upplagd.