Söndagen

Med lite alkohol nånstans i bakhuvudet och alldeles för mycket funderingar. Kanske lite för mycket liv och för få ämnen att uppehålla sig vid som riktigt koncentrerar. För få människor som förstår nånting också, som alltid. Som att man plötsligt är fjorton igen och ligger och gråter i mörkret mot elementet hemma och ingen i hela vääääärlden bryr sig.

Fast det är fint nu. Det har gått tre veckor sen den avslutande punkten och nånstans på vägen har ångern och tveksamheten och den ensamma huvudkudden blivit efteråt.
Jag tror det är bra. Vi har träffats och det började inte värka nånstans när han hade gått, jag bara gick rakt fram till datorn igen och satte mig och sen gick jag ut och kokade te och plockade med soporna och allt kändes inte alls speciellt mycket.

Naturligtvis rör vi vid varandra naturligtvis är allt för enkelt för att låta bli och såklart är min kropp galen och det är väl det här som kommer bli bakslaget, men det får vi inse nån annan gång. Att inse problemet innan det ens hunnit bli ett problem verkar bara tråkigt.