Snyftare

Åtgärdskursen lider mot sitt slut, och jag har så fina människor där. Alla är bra, men olika liksom.
Alla minns första dagen när vi satt där bland soffkuddarna med sveda i magen och himlande ögon och tänkte vafan har jag gemensamt med dom här människorna egentligen?

Alla är rörande överens om att vi hade fel. Vi var så fyllda av fördomar om systemet och om varandra att vi glömde se, eller kanske snarare inse, att det här kunde bli bra och nu när vi väl förstått det är allt slut och kanske för sent och samma gemenskap kanske inte finns igen, åtminstone inte på det sättet. Sorgligt, och sorgset.