En dag

Det är höst nu har jag hört. Den började i dag, liksom inofficiellt.
Det var en osynlig tyst överenskommelse över stan i morse. Brandrök över Brynäs.
Regn på Fältskärsleden.
Och inne i stan trottoarvåta papptallrikar spräckta glasflaskor spräckta fönsterrutor...spräckta sommarförhoppningar för den här gången efter helgens cityfest.

Så i dag ringde klockan innan åtta för första gången på länge. Henrik lät bli att stänga den en massa gånger, för första gången på länge.
För första gången på länge gick jag upp tillsammans med honom, frysande i pyjamasbyxor, hällde upp gröt, bläddrade i DN, micrade gröten och kunde inte äta den.
Jag är inte riktigt säker, men jag tror det är nåt med i dag. (Som numera är, i morgon.)