Solbränna och stammande präster

Solbränna har en förmåga att inte hålla särskilt länge innanför tyg och i femtongraderväxlandemolnighet.
För nu är allt som vanligt igen, normalsommaren är tillbaka det är sol ibland men för det mesta är allt som vi är vana vid.
Jag dricker grönt limete och funderar över saker jag borde göra (läsa, skriva, göra klart extrauppgifter, skicka efter examensintyg, skicka papper hit och dit) men kroppen vägrar och jag blir bara äcklad över tanken på att livet ska vara nån sorts tävling.

Jag har två olika vänner som gifter sig snart, på två olika platser med två olika människor i två olika äktenskap, på samma dag.
Jag ska bara gå på det ena, men det blir spännande nog, eftersom jag aldrig har varit på ett sånt bröllop.
Tanken på kyrkobröllop med många människor tilltalar mig, trots att jag vanligen är ganska ambivalent när det gäller äktenskap och trots att jag osäker på om jag själv ens vill gifta mig.
Men ändå. Bilden finns där. Den är förmodligen hämtat från Fyra bröllop och en begravning eller nåt liknande dramaromantiskt med inslag av realism.
Om jag ska vara ärlig är det den enda filmen jag relaterar till när jag tänker på bröllop, kanske det enda jag relaterar till över huvud taget.
Folk gifter sig helt enkelt inte i min släkt, och om de för sig att göra det sker det inte i kyrkan med tusen okända människor runtomkring.
Så jag förväntar mig med andra ord allt det där. Pinsam tystnad när alla ser ett hål i en av brudtärnornas klänningar, stammande präster, okända tanter i fula hattar, bröllopsmiddag med bordsplacering där folk så småningom blir fulla och desperata och börjar hångla.
Allt annat vore en besvikelse.