Vänta och hoppas

Föräldrarna have left the building för flera dygn sen. Jag har hunnit vara själv ett par dagar och vant mig vid det för sen att få tillbaka min helgsambo för några dagar och vant mig vid det också.
Jag är anpassningsbar, alltså.

Annars hänger jag mest på Gavlegårdarnas sida numera och bevakar mina lägenhetsanmälningar.
Och allt såg verkligen jättebra ut länge, länge. Jag låg tvåa i kön på två finfina(?) lägenheter på Sjätte tvärgatan, och de som låg före mig i köerna såg ut att vara en och samma person. Det vill säga, det var bara en person före mig som alltså låg etta på båda lägenheterna och personen i fråga skulle bara kunna tacka ja till en av dem. Detta gjorde att det såg ut som om jag garanterat skulle få en av dem.
Ända tills i går eftermiddag. Då kom en till idiot som hade en miljon poäng och anmälde sig, så jag halkade ner till en tredjeplats på den ena lägenheten.
Så nu. Nu finns visserligen fortfarande en chans att få nån av lägenheterna, men jag riskerar också att bli helt utan och det är helt pissigt.

Ett tag trodde jag att det var klart där.
Jag hade redan börjat planera för inredandet. Jag skulle köpa Saras soffa billigt och beställa ännu billigare gardiner från Ellos. Tapeterna i den nya lägenheten(som jag ännu inte sett) skulle i mina tankar inte ha nån ful 90-talsbård utan de skulle ha nån schysst neutral färg(inte blå, som här) som tillåter förändringar.

Men i stället blir det att vänta och se. Och hoppas. Och inte planera för mycket för nåt som kanske inte blir.