Vårstil

Det är nästan vår.
Man ser marken nu. Händer värker inte av köld utan vantar.
Det är nåt med luften som vi kommer ihåg.

Det är nästan vår.
Det finns halsar bakom tunna trenchcoats, nästan ute i ljuset.

Utanför rådhuset tycker jag mig märka ett skratt.
Det är nästan vår.
Men på lördag ska det regna.

*

Vi har en ny föreläsare som kör med vad jag kallar Olof Palme-looken. Grå tweedkavaj, brunbågade glasögon kombinerat med mörka kostymbyxor och skjorta i nyansen päronglass/senapsgult.
Han har redan lärt sig mitt namn eftersom jag kommit fem minuter för sent vid två tillfällen. (Det händer alltid nåt som gör att jag får exakt fem minuters fördröjning på morgonen; det är cykellås som vägrar öppna sig, plogbilar som står mitt i cykelbanan så att man måste ta en extrem omväg, då man ju inte vill vada i meterdjupa smutssnövallar hela vägen till skolan, osv. )
I alla fall, Olof Palme-mannen pratar så mycket och med en sån oerhörd entusiasms att man inte kan låta bli att gilla honom.


Och, apropå stil slog jag själv till med school teacher-looken i en lightversion i dag, vilket innebar att jag för första gången i år vågade använda kjol till vardags.
Visserligen ackompanjerat med yllestrumpbyxor, men ändå; en bragd med tanke på min frusenhet.
Till strumpbyxorna en röd jumper nerstoppad i brun utställd kjol med hög midja, samt midjeskärp i lack.
Vårigt, på ett stramt sätt.
Glädjen över vårutstyrlsen förstördes dock en aning när jag kom hem och upptäckte att jag gått hela dagen med en ful jävla tvättlapp uppstickande där bak.