Tre tysta små, och självförbannelse
Det har varit en fullständigt strålande eftermiddag och jag har varit på fullständigt värdelöst humör.
Hela vägen från skolan förbannade jag mig själv för att jag inte hade deltagit i diskussionerna på lektionen med annat än tre ord.
Tre tysta små.
Inte för att det kommer påverka betyget det här gången, och inte för att jag hade brytt mig, men folk kan allvarligt tro att man störd i huvudet om man inte har öppnat munnen på flera föreläsningar.
Folk kan allvarligt tro att man är stum, och jag ljuger inte.
Det faktum att jag ändå pratar med människor på rasterna kan däremot få mig att framstå som en oseriös och opåläst fjolla.
Så jag grämer mig. Varför kan du inte prata? Hur jävla lång tid kan det ta att tänka ut en enda smart mening? Va?
Jo, det går. Ibland.
När jag helt är säker går det, då flyter det, då kan det komma hur många ord som helst.
Då är inte allt ett enda hummande.
Men vissa dagar, som i dag, är det lönlöst.
Då kommer ilskan.
Liksom allt som trängt där under kappan.
Självföraktet, självförnedringen och det dåliga självförtroendet.
Allt kommer upp, alla hatar mig egentligen.
Ingen vill höra vad jag har att säga, egentligen.
Jag är inte bra på nåt, egentligen. Det var bara som jag inbillade mig.
Varför tror jag att nån vill läsa min blogg, de gör det ju bara för att vara snälla fattar du väl? Egentligen.
3 kommentarer:
Jag känner ju inte dig vilket borde göra min åsikt om din blogg ärlig. Jag skulle inte återvända hit om du inte harde något som gör dig speciell. :)
Om jag får gissa så gissar jag att du är en av dem som är lite för smart för att bara låta munnen gå. Tänk på att detta även kan ha en positiv effekt. När du äntligen säger något kommer folk att lyssna. :) Respekt.
Jag försöker också jobba med det där med att höras... men varje gång jag sagt något som jag inte hunnit reflektere över så får jag sån jävla ångest över att jag klämt ur mig något korkat och oövertänkt...
Shit, man skulle vara liiiite mindre självupptagen kanske? Bara gå runt och duga!
Jag gör aldrig någonting för att vara snäll, så du kan känna lite confidence angående din blogg.
Fru Hallonbåt:
Tack!
Ja, det är väl just det att när man inte pratar så mycket(i viktiga diskussioner) så känns det som att alla förväntar sig att man ska säga nåt smart när man väl öppnar munnen.
Brukar också ha ångest över de korkade grejer jag har råkat säga, och det är väl kanske just därför jag blir nervös...för att jag är rädd för att det ska komma ut nåt knäppt.
Men du har ju rätt egentligen, man ska nog inte tänka så mycket på vad som fladdrar ut ur munnen:)
Galatea:
Det var skönt att höra! Egentligen tror jag ju inte att folk hänger här mest för att vara snälla, men det är såna där infall man får ibland.
Skicka en kommentar