Galenskaperna tar inte slut

Grej ett:

Jag har drabbats av mitt livs första urinvägsinfektion. Det är så det går när man håller sig med unga älskare. För jag tror inte ett dugg på att detta har med vatten eller våta baddräkter att göra.

Nu blir det antibiotikakur, ett jäkla kissande och förmodligen en alkoholfri jul. Men hell yeah, det var det värt.

Grej två:

Min envise beundrare har nått en kulmen av efterhängsenhet som jag aldrig sett maken till. Han hade nämligen gett sig fan på att han skulle köpa mig en födelsedagspresent, trots att jag sagt att jag verkligen inte vill ha nåt, trots att jag inte bjöd honom på min födelsedagsmiddag. I alla fall mottog jag pressenten i går. I en blommig presentpåse låg det; en chokladask och en röd liten sammetsask med…ja just det….en guldring(!) i.

Precis. En fucking guldring. Som bara råkade passa perfekt på min ringfinger. Jag menar: vad ÄR detta? Jag har aldrig velat nåt med människan, knappt ens varit trevlig mot honom, ändå försöker han näst intill köpa mig. Det är inte normalt. Undrar om han tror att vi är förlovade nu på nåt sätt?

Grej tre:

Jag har ångest och får ont i hjärtat varje gång jag tittar på bilder av havet,bergen, eller nästan vad som helst från Nicaragua. Och jag har inte ens lämnat landet än.

Byxigt

Jag har provat byxor i affär för första gången på säkert ett år. Mycket obehaglig upplevelse. Jag mår inte bra i provhytter. I början av mitt bloggande skrev jag en del om obehagliga provrumsupplevelser, men nu var det så längesen att jag nästan hade glömt hur fullkomligt ångestframkallande det faktiskt kan vara.

För är det inte fel på världen så säg, om det på ett bord enbart ligger strechjeans som är storlek 24 och 25 i midjan? För er som inte vet; ingen människa över 17 har så smal midja, och framför allt inte så smala höfter, jag säger INGEN. Och är det inte ännu mer fel när jag som har ett "normalt" BMI måste ha storlek 42 och storlek 44 är den största för just den modellen? Är det inte dags att ändra om bland storlekarna då kanske?

Fredagsfett

Okej, så jag är alltså ett fetto? Är det så ni vill ha det får det väl vara så.

För andra gången på två veckor har en person insinuerat att jag ser ut att vara gravid. På stället jag vickade på i dag smusslades det inte ens med det. Det var bara:
”Nämen är du graviiiid?”
”Nej.”
”Så du är alltså inte med barn?”
Tystnad.
”Nej.”
Evighetslång tystnad,sen övergång till annat samtalsämne.

Jag är inte överviktig på nåt sätt. Jag kan knappast seriöst kallas för fet. Jag har ökat några kilo och de har satt sig på magen, den liksom putar, och jag kan för fasen inte rå för att resten av kroppen ser ut som den gör. Svankig och smal i midjan.

Ja, jag kanske verkar vara gravid ibland. I vissa klänningar och efter vissa måltider, men varför är det så omöjligt att faktiskt frivilligt gå omkring och ha lite hull?
Det är som om det inte finns nåt val i den här stan. Antingen är man gravid eller så har man plankmage.

Överväger för en stund självsvält resten av helgen. Men sanningen att säga blir jag allt mer trött på idén om att hålla igen på matintaget när jag ändå är hyfsat nöjd med min kropp som den är. Jag menar: glass är gott, det finns bearnaisesås.

Låt mig få ha mitt fläsk ifred.

Helvetes krångel

Fan. Satans jävlar. Jag fattar inte. Blä!
Jag måste ha förstått fel nånstans för det måste ändå vara meningen att jag ska ha nåt. Att leva på.
Eller?
Det måste bli så. Hoppas jag har tänkt rätt för en gångs skull. Suck! Man ska aldrig tro att det går att bara "få" pengar från en myndighet utan att man senare blir tvungen att lämna ifrån sig dem till en annan.

Testosteronstörningar och felaktiga färger i rutan

Åh så värdelöst med all jäkla hockey som besudlar tv-tablån.
Jag stänger av i protest!

Tidernas gråaste fredag

Satanshelvetesjävlaförbannadeäckligaokänsligakukskalle.

Jag behövde få skriva det där. Behövde få rasa ut allt utan att bry mig. Utan att tänka på vem som läser. För det vet jag ju att ni gör och jag ser på era ip-nummer att ni är inne och kikar och är nyfikna.

Hur mycket jag än skulle vilja kan jag inte outa allt här. Säg bara att jag är förbannad. Säg att det är nödvändigt för mig att få vara det.

*

Jag har varit på jobbmässa. Jag satt inklämd mellan två blåställsnubbar med mustasch och en rakad kille som hade tatueringar på örat och stirrade helt ogenerat på mina strumpbyxor. Världen är så bisarr.