Och
jag gråter då och då för det finns inget annat att göra. Gråter över alla
ögonblick, över dofterna rörelserna och orden. Och jag vet inte alls hur
länge det ska kännas såhär eller om något någonsin kommer att ändras. Jag vet bara att det måste bli bra, det måste
det, och sen ska jag hala fram hjärtat igen ur sitt skyddshölje, det ska jag,
och då kommer det att vara en helt annan tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar