November är ok

Jag tycker alltid att november är ok, men blir deppad i januari. Jag njuter av att vi ännu inte har så värst mycket minusgrader dessa dagar. Tycker gärna det kan vänta. Längtar inte snöblandat regn, halka.

Tänker plötsligt på förra vintern då jag halkade och stukade foten utanför Tranan i mörkaste december och var tvungen att stanna inne hela nyår. Att det var snöstorm på nyårsafton och att jag och S ändå tänkte gå ut en sväng och kolla raketer och att jag haltade genom snöstormen.

Tänker på att jag jobbade på företaget vid Zinken. På snålblåsten varje morgon när jag kom upp från tunnelbanan, hur det aldrig slutade vara mörkt. Eller kallt. På hur cyklister forsade fram längs hornsgatan trots att det var halt och inte sandat överallt och hur trafiken var livsfarlig.

Tänker nej. Vänta gärna lite till.

Jag försöker underhålla mig varje vecka. Går på litteraturevents, bio, mer litteraturevents, hänger på Tranan. Jobbar mycket, ska börja jobba mer från och med december. Skriver, men har bestämt mig för att inte göra klart skrivkursen jag började i augusti eftersom den bara stressar mig. Ska istället göra klart manuset och skriva recensioner. Vill börja nån sorts kurs med mer fysiska träffar så vi ska kanske börja med improteater.

Är ändå inte riktigt nöjd. Längtar mer människor, sammanhang, nya platser. Trots det skulle jag ändå inte vilja vara nån annanstans än här just nu. Det är märkligt.