När det flyter

Det blev en barrunda med delvis helt nya människor och jag blev nöjd. Som mitt hjärta och min kropp behöver dessa avbrott, allt detta nya. Vi gick till barer vi annars inte går till. Gjorde saker vi annars inte gör. Bara för att. När mönster plötsligt bryts bryter man också ofta sitt beteende.

Så vi går längs Götgatan och jag har virat den randiga halsduken med blomman flera varv runt och halsen för nu smyger vintern nånstans här i närheten. Det kommer kall rök ur munnen och plötsligt går vi in på ett ställe och där står människor liksom i ringar och värmen har fastnat mot rutorna därinne. Och vi går vidare och människor röker och plötsligt står i vi en kö med människor jag verkligen aldrig skulle stå med annars, men likväl står vi där och jag gillar det. Ombytet. Och vi åker en hel miljard massa våningar rakt upp i luften och tittar ut genom glasrutan och se, nånstans där borta lyser Globen. Helt grön.

Och plötsligt finner jag mig pratande med en Ralf. Ralf är 49 och från Norrköping och verkligen inte nån som jag skulle prata med annars, men nu gör jag det för nu är vi över och runtom oss själva.

Sen bär det vidare ut till en rutig ölhall och världen snurrar nog lite, ja det gör den, magen är varm och rummet är stort och samtidigt litet och människor är överallt. Och jag tycker att jag pratar och pratar med alla dessa personen som jag aldrig annars pratar med och plötsligt trycker någon sina läppar mot mina och jag vet inte hur det gick till och jag vet inte om jag vet någonting alls om honom egentligen. Jag vet att vi är i en ölhall, och det är ett skägg och en hand och en stor stark och att ljuset är starkt, obarmhärtigt stark så som den annars aldrig är på barer. Men nu är vi inte på en bar utan i en ölhall och det är ljust och rutigt och nånstans i bakhuvudet är det som jag ser mig i en annan dimension, en parallellvärd där jag känner den här platsen mycket väl och där allting redan har hänt.

Men allt tar snabbt slut, vi köper mat, jag tappar bort alla och jag går längs en gata som jag tror är Götgatan för att hitta min buss men ingenstans ser jag busshållplatsen. Och plötsligt från ingenstans kommer det en kille och säger jag följer dig och jag säger det behövs inte, men han följer i alla fall. Och han påbörjar nåt slags förhör om varför så många svenska tjejer är singlar. Varför har vi inga pojkvänner och varför blir vi inte kära, det kan han inte förstå.

Och titta där är ju busshållplatsen, puh, nu kan ha väl gå, men han stannar kvar och fortsätter förhöra. Och då kommer det en tjej och frågar besvärar han dig, den där killen? Jag säger det är lugnt men hon ber honom ändå att dra. Och han drar och kvar står vi, två för varandra främmande kvinnor och pratar som om vi alltid känt varann. Sen blir det tyst och taxibilarna susar fram längs Götgagtan och tjejen drar upp sin huva och tänder en cigg. Och där, borta hörnet kommer bussen och vi kliver på bland alla sover och jag sätter mig ner, slår på musiken och det är då och först då som den här kvällen inte längre flyter. Det är då den är slut.