Det här med att dejta nån, eller typ

Det är fanimej lika läskigt varje gång. Första tiden är det som om man håller andan och liksom håller den lite för länge och glömmer släppa ut luften. För att man är underligt nervös. Lever på den där konstiga energin som blir. Orkar massor vissa stunder, andra vill man mest stänga in sig med tankarna. Inte störas av arbetsuppgifter, människor, tunnelbanor.