Då

Fortfarande helt fast i den där fredagen. Hur märkligt allt kan vara.

Hur vi står på taket till ett parkeringshus och solen har just gått ner och det är alldeles varmt. Vi dricker ljummen öl och jag står där, som om jag alltid stått.

När vi går nerför trappan och du tittar på mig på ett visst sätt, men sen skojar jag bort det och säger ska vi gå nu? Och hur vi kliver in på Landet och sätter oss och hur rummet flyter bort. Hur det är varmt och hur nutid och dåtid och allt däremellan bara flyter ihop. Att någonting händer just då.

Tamejfan att fredagen var den bästa dagen på länge.

Och att jag knappt vågar prata om det.