Laanna

Jag försöker leta upp några bloggar som jag läste nån gång kring 2006 men nu tappat bort. Jag kan sakna dom där bloggarna. Sakna känslan av.

Letar bland mina gamla mejl och hittar såna från en av de där människorna jag skrev med. Den här killen, jag vet vad han heter, och fram till för bara ett kort tag sen hade jag helt glömt att han fanns. Fram till en dag då hans namn och hans bilder plötsligt dök upp för mig. Då visste jag vem han var. Han finns nära. Just i utkanten av min bekantskapskrets och på gränsen in till nån annans, är han.

Jag bläddrar vidare och hittar andra bloggar. Sådana jag för längesen slutat skicka mina tankar till. Inte för att de på något sätt blivit ointressant, utan kanske mest för det är så det blir. Ibland slutar någons liv helt enkelt att sammanfalla med ens eget.

Och jag tänker, och jag vet. Att det är många vars liv jag följt och förundrats över, såna jag ibland mejlat och kommenterat med, många av dem som försvunnit ur mitt medvetande men som nog fortfarande rör sig här alldeles i närheten. Kanske går dom på vid samma tunnelbaneperrong som jag, sitter på samma tåg, går på samma gator eller står i samma bar.

Så underligt det är tänker jag. Att man kan försvinna, men ändå allra troligast vara just bredvid.