Helgen v.50

Vecka 48 blev vecka 49 och 49 blev 50. Så blev det helgen vecka 50 och den är nu snart slut. Söndagen vecka 50 2010 har jag mest tillbringat i sängen, a.k.a bäddsoffan. Snön utanför! Snön tog aldrig slut. Jag ville inte gå utanför dörren och intalade mig att det var helt tillåtet att låta bli. Smög upp lite, såg köket. Flaskor och flaskor och flaskor och glas. Glöggmuggar med intorkade russin. En kork på golvet. Fat nästan tömda på snittar där jag petade i mig det sista och gick och lade mig igen.

Ja igår hade jag födelsedagsfesten, en vecka för sent. Jag fick två varma halsdukar, tre fina ljus, en fin bok och tre sorters choklad. Bara bra saker.

Sen drog vi ut i det offentliga rummet. Det offentliga rummet var fullt, som vanligt. Efter tre sekunder såg vi en gammal bloggbekant och efter ytterligare tre sekunder såg vi han som kanske är kär i mig. Som fortfarande efter ett och ett halvt års bekantskap inte vågat säga att han(kanske) är kär mig. Hur nobbar man någon som aldrig spelar med öppna kort? Hur ska jag kunna vara ärlig och rak och säga tack men nej tack men vi kan vara vänner om man han aldrig kommer sig för att öppna. Munnen. Sig själv.

Jag vet inte.

Jag vet inte och tänker inte låta det bli mitt ansvar. Inte nu. Inte den här gången. För mycket har varit mitt ansvar och för mycket har blivit min oro genom åren. Till ingen nytta. Slut med det nu.

Övrigt?

Nånstans på dansgolvet drabbades jag av overklighetskänslan. Som en stor suck genom kroppen. En stor trötthet. Och samtidigt känslan av att det skulle vara helt fysisk omöjligt att kyssa en annan människa denna kväll. Som att det inte går. Att hålla mina fingrar mot nån annans hud? Omöjligt. Har jag nånsin gjort det? Som att det är mig totalt främmande.

Overklighetskänslan. Den kommer ibland, den bara händer.