Laanna

Kära dagbok,

Okej. Vi börjar om. Klockan är strax fyra och det är strax helt mörkt. Vi börjar om. Orkar ta tag i saker imorgon. Väntar på solen. Ställer klockan på tidigt. Den här dagen är så gott som redan slut. Min olust inför allt. Min olust inför mörkret, måndagen och sossarnas kris. Olusten kring att det känns som man missar allt. Vet som vanligt inget om framtiden.

Köpte bra fina kängor i helgen. Förnuftiga och ordentliga, så man klarar sig när slasket tränger genom. Gick på vinrunda också. Skulle bara bli nåt kort, blev lite längre. Mörkret flöt ihop med kvällen, dagen och vi gick till gamla stället och allt var som om det skulle kunna varit förra året, förra hösten. Kylan, mörkret, källaren, människorna med sina jackor i kö, sen trängseln, hetsen, kroppsvärmen. Som en utskuren bit, ett besök i en inglasad scen från en annan tidsepok som sen går att kliva ur.