Igår alltså

Och så kommer lukten av juligt kaffe ur kaffebryggaren. Kanel och kardemumma med söt mjölk över läpparna och det faller inte en lätt snö, utan en blöt, ilsken. I eftermiddag är det avslutning på nånting. Det är äntligen dags för den där festen för boksajten som vi planerat flera månader nu. Jag tar på mig strumpbyxa efter strumpbyxa, svart klänning och parfym, röda läppar. Nånstans måste det ju synas att vi firar. Och efter ikväll, efter att vi smällt alla ballongerna och sopat upp de plastiga resterna, städat logen från alla tusentals gröna Heineken-flaskor, efter det har nånting lättat. En tyngd av planering, bara borta. Bara sådär.

Och plötsligt är jag där i nån slags tomhet. För ni vet timmarna, dagarna i huvudet, när de upptagits av nåt som bara löses upp och försvinner på en kväll, då hamnar de i en paus av förvirring. Och så måste man arkivera, samla ihop och öppna nya dokument i hjärnan. Bara för att se vad man ska göra nu, egentligen.