Det skulle varit du

Sen natt i okänd soffa, lagom vinfylld och varmsömnigt tom, näst intill klar i huvudet, en hand som rör vid min arm och Broder Daniel i bakgrunden kunde ju naturligtvis ha varit fantastiskt. Ja kanske till och med magiskt? Med en annan person.

Nu blev det inte så. Var inte. Det var bara ljummet. Han var IT-chef med bostadsrätt och en miljard slipsar slängda i ett hörn. Kostymer, skjortor. Häftiga leksaksbilen parkerad utanför. Expressomaskin på köksbänken.

_


Och jag kliver och kliver och går runt bland alla slipsarna och passar inte in. Nånstans. Jag gör mig inte på den här platsen i det här minimalistiska hemmet men sånt kan man ju aldrig veta innan. Eller kanske att man kan, men verkligheten är varken Facebook eller spraydate. Verkligheten är en tatuerad arm med fåglar och verkligheten är ett samtal om Suede där allting stämmer, eller ett sätt att svara och fråga som inte går att lämna därhän och som överskriver detaljer.

_


Men verkligheten är naturligtvis också som bäst ju då, i ögonblicket. Nästa ögonblick är den förbi. Och ibland, eller förmodligen ganska ofta, överträffas verkligheten av drömmen om nånting annat, med nån helt annan.