Diverse

Jag har varit aktiv på annat håll, därför hörs jag inte så mycket här. Lördagsmorgonen började med bitter huvudvärk efter något glas vin för mycket igår. Med kroppen vinglande och matt smög jag upp, förbi det gråa(mörkt som vore det sena eftermiddagen) fönstret och letade fram en Iprén. Sen har jag kurerat mig med så mycket vatten, juice, te och kaffe att jag misstänker att blåsan kommer skrika att den är full så fort jag kliver utanför dörren. Om jag ens går ut.

Nå, det är åtminstone lördag. Två dagar kvar på helgen. Oslagbart att veta det. Bakfyllan kan städas bort.

Veckan har som sagt gått i aktivitetens tecken. I tisdags med arbete på Dramaten, blommig klänning och serviceleendet på. Vandra runt bland kulturtanterna och gubbarna, lägga på ljuva rösten och le, bara le. Av föreställningen såg jag inte mycket. Av artisterna såg jag inte mycket heller, men ryktet säger att en viss känd författare/dramatiker/skådis drabbades av raseriutbrott bakom scen.

Torsdag. Jag står i regnet utanför en inte allt för okänd bar på Söder. Väntar på en ny vän. Bekant kanske? Jag vet inte. När går gränsen mellan att vara vän, bekant och bara ”en jag känner”? Hur som helst så är hon sen och jag står och fryser och bestämmer mig för att gå in och kika istället. Men sällan känner man sig så ensam och utsatt som när man kliver in fullt påklädd, med mössa och halsduk upp neddragna och uppvirade, och möter människor som sitter och står där i sina grupper, sin redan hopsvetsade värme. Jag går ut igen.

Fredag. Jag ska fredagshänga med samma bekant som dagen innan, samt med en annan, också ny, bekant. Fredagshäng är bra och vi går till den där baren alla alltid snygg, konstnärliga och glada på samma gång, och där man kan sitta vid bardisken och käka rårakor med löjrom samtidigt som helgen långsamt glider in i kroppen. Fint. Det blir några samtal, några nya händer att hälsa på, en söt kille som hävdar att han ska hem och sova och en annan kille som inte kan säga en mening utan att nämna sitt skivbolag. Hm. Nåja. Vi drar vidare, dansar lite, pratar med en skåning, spanar ut över lokalen bakom glasögonen, och så plötsligt vid tvåsnåret har nästan alla droppat av. Och det här är kanske fredagarnas kärna? Fredagen = dagen då man helst av allt vill hem och sova, men ändå i desperation orkar hänga kvar till två. Jag gör som alla andra - vinkar adjö till min vän som är upptagen med en ung man i en soffa och går sen mot garderoben.