Plats

För första gången i den här lägenheten: hemma och krasslig. Eller ja, skum mage tidigare på morgonen som verkar helt okej nu. Så okej att den klarar kaffe. Litet underligt sting av dåligt samvete för detta. Å andra sidan jobbar jag gratis. Ett kontorsjobb, heltid. Jag har redan varit engagerad på helger och kvällar och mer kommer det att bli. Det är ett fint jobb, fin grej att jobba för, men jag kan ändå ibland sakna det där som…eh…ja, ni vet; att ha en lön. Om än en liten.

Plus att jag bedriver så kallade heltidsstudier. Hittills har jag gjort mina studier med högerhanden. Lite disträ sådär. Jag gör klart mina uppgifter på kvällar och helger, jag åker tunnelbana, jag jobbar till fem - halv sex, jag läser, jag skriver recensioner, jag åker lite tunnelbana igen och så plötsligt är det kväll. Och inte mycket tid finns kvar efter det.

Därför i dag. Underligt tom tid i lägenheten. Jag har aldrig varit här på dagtid en vardag. Varit här, såhär utanför allt. Jag menar hittills har jag gillat att vara en av alla tunnelbaneåkande med Metro under armen, kaffe i handen, på väg, bara att följa med. Med musiken i hörlurarna jämt. Och det stannar aldrig. Det pågår jämt och nu är jag här; gubbarna hänger utanför tvättstugan som alltid, löven prasslar på berget utanför, åh löven i alla färger, höstljus in genom gardinerna, och hur allt lyser på husfasader genom hela femtiotalsförorten. Jag är här, på förbjuden plats.