Att välja
Så jag väljer finanskrisen. Den som man säger åt mig att inte välja. Men om det känns så i magen då, vad gör man då?
Jag har visserligen inte tackat nej till den där Chile-kursen än, men det lutar nog ditåt. Även om jag hade älskat det. Även om jag kanske kommer få ångra. Sen när jag sitter här och hösten kommer över mig och inga arbetsgivare vill veta av mig, ångrar jag mig inte då?
Jo kanske. Det är en chansning. Det var en chansning att dra till Nicaragua för mer än ett år sen också, och det gick bra. Att åka är ofta det som framställs som utmaningen. Det är chansen man måste ta. Men ibland är utmaningen att stanna också.
Borde vara.
Men tack ändå för att ni stöttade mig.
Chile finns kvar, tror jag.
4 kommentarer:
Chile finns kvar.
Jag tror du gör rätt, man ska lita på den där magkänslan.
Klart du ska välja finanskrisen! :-)
Nä, men... Det är väl som du säger, att man/folk automatiskt ser Chile som den stora utmaningen trots att det i själva verket nog är en mycket större utmaning att stanna kvar.
Ska du flytta till Sthlm har du tänkt?
Jag tycker det låter sunt att stanna kvar. Kunskap är alltid rätt.
Underlandet:
magkänslan är ibland det bästa man har:)
S:
Ja, det är väl tänkt så. Så småningom.
Anne:
Ja, jag tror det är rätt.
Skicka en kommentar