Här

Jag är tillbaka på Schlätten och inget har förändrats. Det är så jag måste tänka nu. För jag vågar inte hoppas, inte på nånting, måste förbereda mig på att tänka alternativ. Skicka uppföljningsmail till jobb och söka nytt, alltid nytt.

Och helgen som var så strålande med årets första dopp och en alldeles lagom vinfylla med tilhörande dansgolv. Och jag pratade halva kvällen med en man som såg ut som Harry Potter, han var typ litteraturdocent, han kanske inte var så het men det var ändå helt ok. Vissa kvällar är det fint så, med bara samtal.

Nu är jag här igen alltså, tog tåget från Stockholm i morses, har skrivit krönika halva dan, och myggorna kommer in i mitt flickrum och Schlätten är vacker och sommaren har nog börjat ändå, på riktigt.