En helg nån gång i början av våren

Helgen: turbulent och solig. Och livet är så omtumlande som det kan bli.

Valborg blir den kallaste ever. Jag är inte helt utvilad men ändå vid gott mod när vi sätter oss på gröna linjen och byter till den röda och sen kommer fram till J:s nya fina lägenhet. Det är en underlig kväll på många sätt. Vi pratar sånt som blivit jobbigt, nåt som har krockat mellan oss, och sen sitter vi bara där, hastar i oss vin och är egentligen lite för trötta för vårt eget bästa. Ändå drar vi till uteseveringspremiären, rör på munnarna och jag beställer rosé på det där stockholmska sättet och gör några försök att vara pepp och pigg men till slut går det inte. Allt slutar lite hastigt vid den grekiska fastfooden på Medis och sen blir valborgsnatten varken varm eller magisk som den brukar kunna bli. Bara vuxen och lite utmattat tidig.

Fredag och lördag är vackra. Inför-våren-känsla i hela Stockholm och på söder den bakfulla fredagen sitter människor radade utmed husväggarna och äter pizza. Jag och S köper en lyxig, men liten ruccolabeklädd sak och gör dem sällskap. Bland fimpar och gamla glassbägare sitter vi sen där och glor medan solen bränner på mina svarta strumpbyxben. Vi glor på alla söderpapporna som springer runt med sina söderungar i lilla parken, vi glor på 50-talsmänniskor och indiekids och på han på pizzerian som är lite lik den där som S hånglade med en gång.

Lördag kväll: ett nytt försök till dans. Och som det blir dans. Vi drar till där alla popmänniskorna hänger(naturligtvis) och vi är kanske inte yngst på stället, men vad gör väl det när alla är söta och musiken strömmar. Jag fladdrar mest runt och dansar lite här, pratar lite där och till slut står vi där igen, vid baren och de runda borden, som så ofta på sistone. Och livet är enkelt mot mig nu, så jag fladdrar fram till en 20-someting guy med halvlång frisyr och allting bara funkar för han ler och jag säger: dig har jag letat efter och allting är så lätt som det bara kan bli just när våren nästan har brutit ut.

Och nu: den sista veckan i byn. Frusna fötter i sängen och tusen jobb jag borde söka. Saker jag borde skriva, saker jag borde översätta. Bara ett litet tag tills allt tar slut, igen.