Nej jag har inte dött...

...jag bara lever med det här barnet som tar 24 timmar av dygnet och kallas folkhögskola. Det är tungt, men nån måste göra det. Och i maj kommer jag ut. Då blir det vin och män och resor för hela slanten. Så det så.

Nu är jag helt slut efter en välkomstfest med tillhörande dans med våra vänner nicaraguanerna. Det tar på krafterna att vicka höft minsann.