Det är såhär det händer

Allt spelas i mer intensiv tappning såhär mot slutet av Nica-tiden. Jobbet är ett intermezzo fyllt av struligheter och jag är trött, jobbtrött, jag har mycket lite vilja att befatta mig med saker just nu.

Privalivet är nästan detsamma. I dag var jag på dejt, en riktig dejt, som i att gå och ta en kaffe och se varandra i ögonen och ställa frågor, och i morrn åker jag till kusten, till min andra dejt. Det var naturligtvis inte så jag hade planerat det, att ha två dejter samtidigt, det är inte ens nåt jag tycker om, men när allt kommer omkring är jag faktiskt singel och solen står högt på himlen och om tre veckor är jag i Sverige och mörkret ligger runt mig.

Därför låter jag det bara hända. Trots att jag vet att det inte kommer leda nånstans. Det här min period utan förpliktelser. Havet är mjukt och öppet.