Resan uppfor och nerfor

Vi for till landet med camionetan. Daniel Ortega har bestamt att det inte ska vara sa bra vagar i landet, sa da ar det inte sa bra vagar. Bara sana med gropar i som man flyger upp och ner for och gor sa luften aker ner i magen och gor en volt.

Vi for till landet och jag satt pa flaket i solen. Att fara till landet innebar att resa genom inte bara ett helt land, utan ocksa fran varld till varld.

I solen pa flaket, med resdammet i ogonen och fotterna bruna av smuts, narmade vi oss antligen byn. Tanken var att vi skulle bo over hos vara compañeras dar for att kunna stiga upp tidigt och halla workshopen som var planerad till nasta dag. Dar satt de, manniskorna vid vagkanten, och stirrade rakt pa ett gang vita manniskor pa ett flak till en bil. Vidoppna ogon, mumlande munnar, men de visste direkt var vi skulle. Till las suecas. Ingen i byn hade missat var svenskarna bodde.

Och byn sen. Och manniskorna. Som att ga in i en historia, en myt, allt berattande vi hort om hur Nicaragua egentligen var. Det var dar vi var nu. I byn dar mannen mannen, dar barnen, dar gummorna inte slapper en med blicken. Dar orden aldrig tar slut och dar det trots idogt forklarande aldrig gar att forsta varfor i hela friden mannen inte skulle kalla alla kvinnor de ser for mi amor och i nasta sekund glomma dem.

Byn firar sina helgon. I tre dagar: skonhetstavlingar och fester dar reaggeaton-musiken dundrar fran tidiga morgonen fram tills morkret har lagt sig och manniskorna bara hor ljuden av tusentals tuppar och insekter fran sina sangar. Att bo i byn ar nat speciellt, det gar vi forstatt fran vara vanner som lever dar.

Det finns for mycket att saga om det, for mycket att minnas. Darfor hanger ogonlocken pa mig nar vi antligen narmar oss staden igen pa torsdagskvallen. Vi kommer tillbaka. De mangfargade husen star kvar med sina grindar och galler, lampor lyser, manniskor sitter pa barer, manniskor ror sig i halvdunklet pa gatorna. Trott och tom, efter en resa som tog nastan tva dygn, men som inne i huvudet var mycket langre an sa.